— för statsborgarens personliga friheter, rättigheter och skyldigheter och för den sociala utvecklingen ligger. Men att ingen inskränkning i statens enhet, eller ens i en stark regeringsmakt, af den fria sjelfstyrelsen med nödvändighet betingas, det torde, åtminstone för oss svenskar, icke vara svårt att inse. Det vore temligen öfverflödigt att vidare ingå i granskning af nämnda förhållanden. Deremot torde det icke kunna anses öfverflödigt att i förbigående fästa uppmärksamheten på desamma. Hvad vi deremot anse att hvar och en bör allvarligt besinna och hågkomma, är den sociala frågans allt högre uppflyttande på dagordningen och att den snart måste på fullt allvar tagas i öfvervägande. Det skall då, vid närmare eftertanke, befinnas att den monarkiska statsformen visat sig vara af den beskaffenhet, att den svårligen förmår gifva en lösning på den sociala frågan. Hittills har också denna fråga förgäfves blifvit behandlad inom Europas stater. Vi tro att det blir republiken som får mottaga den frågan såsom ett arf från monarkien. Hon skall nog veta lösa den. tet TN ae ERROR