Dagens Nyheter – 24 november 1870, sida 1

ASEISAARSSPRSFIESISSEA En SAS Eg BREF Et mere rr bär erkännom det: då man följer serien af dessa sagolika bragder och framgångar kan man icke. annat än hänföras af djerfheten, snillet, talangen, den djupa men blixtsnabba uppfattningen och det orubbliga förtroendet till lyckan hos denne utomordentlige krigare. Man måste, med eller mot sin vilja, lemna sin beundran åt den kraft, den själsnärvaro och de öfriga egenskaper, som kunnat åstadkomma sådana bragder; men mången torde på samma gång beklaga, att dessa utomordentliga gåfvor icke användes på ett för menskligheten mera gagnande sätt, utan så, att.. man nästan kan säga, att af allt det, hvarigenom Napoleon egentligen vann sin ära, återstår intet, och att han endast var en meteor, en meteor som blott glänste och förstörde. Och likväl — hvad fordrades för att bilda denna stora ära? Omkring 2 millioner lif, och Gud vet huru många tiotal milliarder frank. Ensamt den äran att få i häfderna införa en de hundrade dagarnes historiaf kan uppskattas harva kostat Europa omkring 5,000 millioner frank. Men hvad kostade väl då, i tårar, i blod, i guld, i annan egendom, den tjugoåriga napoleonsperioden menskligheten? Hvilka framsteg i konst, vetenskap, industri och handel hämmades ej genom dessa krig (för krigens skull försenades t. ex. den redan beslutade kanalen till Suez för omkring 60 år)? Men; utropar man, detta är blott den beklagliga sidan af saken, blott medaljens frånsida. Tala nu om: den höjd hvartill han bringade Frankrikes .makt; de stora principer som i Europa spriddes genom de franska härarne; den utomordentliga administrativa förmågan hos Napoleon, och slutligen höra vi någon utropa: var då denne Alexanders, Cesars och Carl den stores jembörding icke värd de offer som honom bringades? — Vi svara: Frankrikes, genom Napoleon erhållna, stora makt slutade nesligt och jemmerligt med de allierades intåg i Paris; de stora principer som spriddes voro icke Napoleons, de voro revolutionens. Och dessutom uppslukade Napoleons ära allt annat till den grad, att man väl är berättigad fråga om icke Cobden, under sin fred-. liga, alldeles icke kostsamma resa ide curopeiska staterna, ensam spridde mera upp-. lysning och sanna frihetsidger än Napoleons alla krigståg tillsammans. För öfrigt, kan man väl tveka att skänka tillit till de grundsatser, som proklameras vid skenet af krigets braudfackla. Den administrativa förmågan använde Napoleon hufvudsakligen till sin och sitt kejsarväldes egen båtnad och storhet, och hvad han gjorde var egentligen intet amnat än ett återinförande i hela dess glans af Ludvig den XIV:s styrelsesätt och under hans allbekanta devis eat cest moi! Också -karakteriserade Napoleon, den skarpsinnige Napoleon, sig sjelf alldeles förträffligt, då han till grefve Molå yttrade: Efter mig skall revolutionen, eller rättare de ider, som alstrat henne, fortsätta sin gång. Det skall bli som när man tager bort förseglingen från en bok och ånyo börjar läsningen på samma ställe der man slutade. I sjelfva verket stod det franska folkets utveckling stilla, låg liksom i en kulturdvala, medan krigsguden med sitt svärd inristade sin blodiga om än glänsande epopå i verldshistorien. Att vilja påstå att åstadkommandet, af äfven en så lysanden stjerna på krigets nattsvarta himmel som Napoob 20 SOCKRET RT RITATS TATT TATT AIRES SOI RAT VADAD