Dagens Nyheter – 23 november 1870, sida 2

ljuset. Nu brusade kantaten från läppar och orgel, sorgtalet ljöd och med ett Sov vel!? från studenterna, hvilka hade slutit cn krets kring kistan, slutade den stora sorgefesten. Sorgbudskapet om Thorvaldsens död gick ut öfver landet, öfver alla länder. Sorge qväden ljödo; sorgfester höllos i Berlin och i Rom. : Genom århundraden vandra nationer til Danmark, icke endast lockade af våra vänliga öar med sina friska bokskogar, nej, för att se dessa verk och den store konstnärens graf. Men ännu ett ställe vill främlingen se: det är den lilla fläcken på Nysö, der atelieren står, der trädet håller sina grenar mot kanalen till den ensam simmande svanen, som konstnären räckte dess föda, äfven den böjer sitt hufvud för döden, men i odödlighetens svanesång brusar namnet Thorvaldsen. Det ljuder i England framför Jasons och Byrons statyer, det ljudet i Rom, det ljuder i Schweiz vid hans hvilande lejon, i Roeskilde framför Kristian den 4:des staty — det ljuder i hvarje bröst, der konstens heliga eld flammar. SLUT.