Dagens Nyheter – 21 november 1870, sida 1

Sn presenterade den höga kollektiva myndighet; på hvilken freden i Orienten beror. CMen denna kränkning var icke den enda. SFlerfaldiga gånger och under olika förevändningar har inseglingen öppnats till Sunden för främmande örlogsfartyg och till Svarta hafvet för hela eskadrar, hvilkas dervaro utgjorde en kränkning af den karakter af ovilkorlig neutralitet som blifvit dessa farvatten tillagd. I samma mån som på detta sätt de af traktaten gifna garantier, nemligon garantierna för en effektiv neutralitet af Svarta hafvet, förlorade i vigt, ökades farorna för Ryssland under ect eventuelt krig genom införandet af pansarfartyg, hvilka voro okända och oförutsedda på den tiden då 1856 års traktat afslöts, i det att äfven derförutan veterliga olikheter mellan vederbörande flottor derigenom förökades i en mycket betydande proportion. Under denna sakernas ställning måste h. m. kejsaren förelägga sig den frågan, hvilka rättigheter och hvilka pligter som för Ryssland följa af dessa förändringar i den allmänna ställningen och af dessa afvikelser från de förbindelser, som det hade städse fortfarit att vara samvetsgrant troget, oaktadt de hade blifvit uppfattade i en anda af misstro mot Ryssland. Efter en tmogen pröfning kom kejsaren till det beslut, som vi förut utförligt meddelat, nemligen att förklara det han icke längre anser sig de jure bunden eller ämnar de facto följa traktaten af 1856 i hvad den rörer ryska örlogshamnar och rysk örlogsflotta i Svarta hafvet. Men han försäkrar högtidligt att han alldeles icke har för afsigt att anfalla Turkiet och det är nog sant tillsvidare. Sedan grefve Beust fått veta Rysslands steg, skyndade han, berättas det, att meddela Englands sändebud i Wien, lord Bloomfield, att Ryssland hade nära hundratusen man stående vid österrikiska gränsen och att Österrike vore färdigt att göra krig — om England bistode. Preussiska tidningar tro icke att det blir något krig utaf, enär Österrike förut flera gånger förklarat att det ansåge Svarta hafvets neutralisering för en småsak. Hr Bismarck har icke lyckats förmå alla de tyska sydstaterna att ingå i nordtyska förbundet på samma vilkor som deri förut förenade stater. Baiern har spjernat emot. Det har icke velat finna sig med mindre än att bibehålla karakteren af en politiskt och militäriskt sjelfständig stat. Troligen för att styrka det i dess motstånd gjorde österrikiska rikskansleren Beust ett oväntadt besök i Minehen den 12 dennes och hade samtal i utrikesdepartementet med den som der skötte ärendena medan utrikesministern ännu var i Versailles hos Bismarck. Länge fick grefve Beust ej qvarblifva. Han erhöll telegram från Wien angående ryska notens ditkomst och reste hals öfver hufvud tillbaka. Enligt Neue Freie Presse har furstekongressen i Versailles konung Wilhelms kröning till tysk kejsare till ändamål; såsom sådan skall han hålla sitt intåg i Paris och kröningsceremonierna skola sedermera ega rum i Berlin. NA sm—fa TA