Dagens Nyheter – 18 november 1870, sida 1

Tidningens utgifvare lät nu förete en massa intyg om hans och tidningens goda frejd. Mayorn i Sheffield och 2 parlamentsledamöter företrädde och förklarade att denne tidningsutgifvare vore en högst aktningsvärd man, i hvars karakter det alldeles icke låg att trycka skandaler. Intyg i samma mening företeddes, umdertecknade af elfva utaf de tolf jurymän som afgifvit yttrande i målet, af erkebiskopen i York, af hertigen af Devonshire, grefve Fitz-Willian, lordlöjtnanten i distriktet Lord Wharnceliffe, en mängd andra af ortens adel, tretiotvå högre kommunalmiän i orten, mayorerna i 6 kringliggande städer; af 53 af Sheffields 54 stadsfullmäktige (den felande var bortrest); af 64 jurister och 69 läkare der i staden; af nära 1,600 af stadens förnämligare invånare; slutligen af de mest framstående enskilda personer i elfva andra städer. Det var ett enhälligt plebiscit till förmån för den anklagades och hans tidnings hederliga karakter. Det intygades också af allmänna åklagaren att den medarbetare som infört notisen var en aktningsvärd person. Men allt detta hjelpte icke. Domaren förklarade att, oaktadt det gjorde rätten ondt att afkunna ett fällande utslag mot en så aktnoingsvärd person för ett brott som han icke sjelf begått, måste likväl straff ådömas för en så grof och osannfärdig smädelse, Han beklagade att grefven och grefvinnan af BSefton icke åtalat den verklige gerningsmannen, i hvilket fall rätten ingalunda skulle inskränt sig till att ådöma böter. Men nu, då utgifvaren var tilltalad, hade rätten bestämt straffet till det lindrigaste möjliga, nemligen att hr Leng skulle böta 50 pund (900 rdr). Personliga smädelser och förtal, kungjorda i tryck, pläga eljest i England, när de åtalas, straffas med böter ända till 1 å 2,000 pund (18 å 36,000 rdr). Detta är väl i någon mån bidragande till att der icke finns någon sådan skandaltidning som den, hvilken här två gånger 1 veckan missbrukar namnet PFäd-raeslandet, genom sina lögner och skandalhistorier vanhedrar den svenska pressen, genom sin råa anda och ton förfiar och förvildar den svenska allmogen och arbetsklassen, hvilken ändock gudskelof börjat få ögonen öppnade för detta CFäderneslands halt, så att den mindre och mindre köper af det ärelösa bladet och i stället vänder sig till de hederliga veckobladen: CTidning för folket, svenska Veckoblide:, och Medborgarent.