Det har lyckats de svenska skanrdinaverna — dessa som icke draga i betänkande att bringa sitt fädernesland i oänskep med både Ryssland, Tyrkland och England blott för de nordlisa di trikternas i Schleswig sul at inbilla en hel mängd folx att Tyskland har någon skuld i det nu pågående krigets tillkomst. I alla andra stater utom Danmark — vet och erkänner man att det är Napol-on; understödd af talrika och mäktiga klasser inom det franska samhället, som beredt och förklarat kiiget utan att Preussen dertill gifvit någonsomheist anledniag (att Preussen var bättre rustadt än Frankrike bevisar blott större klokhet och mindre egenkärlek; det visste att kriget skulle komma och hyste en hög tanke om franska krigsväsendet). I sjelfva Frankrike erkänner man nvmera allmänt; att felet är Frankrikes. F. d. kejsaren har sagt det under sitt samtal med hr Bismarck. Jules Favre har i sina bekanta cirkulärer till de fträmmaude kabievetterna erkänt att felet är Napoleons. Ernest Rånan har gifvit Frankrike skulden i sitt bref till Strauss. Vidare vittnesbörd om osannfärdigheten ef våra hemmea-danskars påståendea borde väl icke vara af nöden; men då en del tidningar, som följa de skandinasiska i spåren utan att förstå hvarthän de sednare syfta och hvad skada de bereds, ännu upprepa att Frankrike ecentligen är det anfallna riket, uppvakta rg rd pga a aa a a