(Insändt.) Stockholms Dagblad har, med anledning af herr Forssells skrift: CTyskland, Frankrike och Sverige börjat en artikelserie, hvari Dagbladet begår så grofva misstag, att man knappast kan förutsätta att ensamt okunnig het ligger för desamma till grund. Vi inskränka oss till att granska en punkt i den första uppsatsen; läsaren kan deraf lätt sluta till hela innehållet. Sedan Dagbladet uppräknat en stor mängd af Frankrikes meriter, säger det: Finnes det, med undantag af den romerska frågan, i Frankrikes hela utrikes politik, sedan dess stora hemsökelse år 1815 och intill det nu pågående kriget, en enda handling, hvilken en frihetens och civilisationens vän med fo kan anse såsom förtjent af en hemvist Det vill säga, att Dagbladet och andra dylika frihetens och civilisationens vännerX alldeles blunda för fransmännens framfart i Algier sedan år 1830 och sednast i Mexiko på 1860-talet? Huru de i det sednare landet brände, plundrade och arkebuserade fångar måtte väl hyarken Dagbladet eller andra tidningar glömt, enär deras egna spalter under och efter den mexikanska expeditionen voro uppfyllda af de gräsligaste berättelser derom, isynnerhet sedan Bazaine öfvertog befälet. Om fransmännens 40-åriga framfart i Algier har ju också tidningspressen berättat oss så mycket, att Dagbladets redaktion derom icke borde vara okunnig. Vi komma ju t. ex. ännu alla ihåg, huru Pelissier stekte 1,500 män, qvinnör och barn i en grotta? Om vi slå upp kapten LTilliehööks Sverättelse om ett fälttåg i Algier 1864, så läsa vi på sidan 94: Xen 60 års gubbe, tillfångatagen vid samma tillfälle, gick :sednare på dagen döden till mötes med hjeltemod. En pistolkula jagades genom hats hufvud af en spahis utan vidare ceremonier. Mången s. k. civiliserad nation synes mig kunna lära mycket af denne grånade ökenson, hvilken, ehuru nedtryckt af: år, dock villigt offrade sig för fosterjordens försvar.4 Så långt kapten Lilliehöök. Om nu Preusson under en lång följd af år hade begått dylika saker i Algier och Mexiko, månne då Dagbladet, ifall Preussen blifvit hemsökt med mord och brand, skulle tvekat att ense det för en rättfärdig nemesist? Vi öfverlemna åt Dagbladet sjelf att besvara denna fråga. Vi för vår del kunna icke obetingadt fritaga Frankrike från att vara förtjent af en sådan, ehuru vi derför ingalunda gilla tyskarnes framfart, om det är sanning hvad derom berättas. RTENTRTE SZ