Dagens Nyheter – 14 november 1870, sida 1

-—— LeÖÅäåS Kn Rajewskis venstra hand hvilade på en specialkarta öfver Satakunda härad, den högra uppbar hufvudet, Länge besåg generalen med pröfvande blickar alla vägar som ledde till Tammerfors, men slutligen afbröt han tystnaden, efter det han förut kastat pröfvande blickar på hvar och en af de närvarande, liksom yville han af dem hemta stöd för hvad han ämnade föreslå, Men ingen lät generalen läsa i sitt hjerta; general Demidoff var kall som den marmor, hvilken tycktes bredt sig öfver hans aristokratiska drag, och Kulneff piskade ifrigt sina dammiga ryttarestöflar, under det han esomoftast under den svarta luggen kastade en eldblick på någon af de närvarande. Han allena var en sjudande krater, öfver hvilken disciplinen lagt sin jernboja, och huru gerna skulle icke steppens eldige son velat undandraga sig tvånget för att i stället flyga ut från det ena ströftåget till det andra. — Mina herrar, kamrater, började ändtligen Rajewski och upplyfte hufvudet, hvad är er mening om vår ställning? Ingen svarade. General Demidoff var lika lugn, endast Kulneff lät sitt ridspö hvila och öfverste Erikson drog munnen till ett öfverlägset leende. . — Vår ställning är förtviflad, utlät sig ändtligen öfverste Stegmann, och det är med största svårighet jag förmår behålla min ställning i Wirdois, logen dag är jag säker, äter