Dagens Nyheter – 11 november 1870, sida 2

-— 102 -— tog den genast i besittning samt sträckte helt makligt ut sig på botten. Han kunde icke ana, att en fruktansvärd fiende lurade blott några alnar från honom. Emellertid närmade sig Pekka med varsamma steg och dolde sig i närheten af sin fiende. Att öppet kasta sig öfver honom hade varit att störta både fruntimren och sig i olycka; att anfalla från land var också farligt, emedan ryssen skulle hafva sett honom innan han kommit fram. Det återstod således blott en väg, nemligen att bakifrån försöka komma in i båten. Den raske finnen betänkte sig icke länge, utan så snart han sett att ryssen blef alltmera lugn och till slut böjde sig ned liksom för att sofva, kastade han af sig rocken, tog geväret i venstra handen och vadade försigtigt uti vattnet. Moskovitens hufvud sjönk allt djupare ned, och slutligen kunde Pekka tydligt urskilja hans tunga andedrägt. — Nu eller aldrig, mumlade ynglingen och lade handen på relingen. Jag skulle lätt kunna skicka dig till andra verlden, men en finne är ingen lönnmördare, och dessutom kan jag hafva större nytta af dig nu än om du skulle dö! Med dessa ord samlade han alla sina krafter, afskar det smärta tåg, som höll båten vid stranden, och stod med ett raskt hopp i den lätta farkosten, som häftigt gungade åt sidorna,