Dagens Nyheter – 11 november 1870, sida 1

Tellervo ger ut? Hon är lik er, har sådant vackert hår som ni och bär omkring sig en mantel af månstrålar. Hon är mycket god, såsom jag tycker att också ni är, och hon blir aldrig ond; deri är ni kanske olik henne. — Tig med ditt obehöriga skämt, utropade Alfhild och närmade sig småningom dörren, jag behöfver allt hvila; — Lägg er på sängen, dufyan lilla, svarade Wappu och fattade Alfhild temligen omildt i armen ; jag tycker icke om att mina gäster sitta vid dörren, ty den kalla nattluften blåser genom sprickorna; he, he, he! — Nej, jag vill sitta här, envisades Alfhild och gjorde så mycket motstånd hennes svaga krafter tilläto; lägg er sjelf i sängen! — Nu lyder ni mig, utbrast den gamla och bet tillsamman: tänderna; lägg er der, jag skall vaka öfvår er. I samma ögonblick stöttes dörren upp så säkta, att ingen märkte det, ty i brådskan hade Wappu glömt att läsa till den, när Antti och majoren inträdde. Först blef ett hufvud synligt och derefter följde kroppen af en högväxt, axelbred yngling. — — Nej, utropade Alfhild och vred sig af smärta vid den gamlas tag, jag villicke ligga der; haf förbarmande! — Ni måste, svarade Wappu och stampade i golfvet. Gör ni icke som jag vill, så ropar jag på österbottningen och ryssen. i VID NÄSIJÄRVI 23.