Dagens Nyheter – 11 november 1870, sida 1

kosacker sprängde förbi honom, och till sin bestörtning kände -han genast igen Kulneff. — Nu behöfves det riktigt att lyckan hjelper oss, mumlade han sakta. Kulneff är oss i spåren och om han en gång till lyckas få fruntimren i sina händer, skall han nog -bevaka dem bättre. I detsamma urskilde också -hangs fina öra ljudet af en trupp fotfolk, och det dröjde icke länge förrän ungefär femtio ryska jägare förenade sig med ryttarne. Pekka svettades af ångest, ty han kunde hvarken komma framåt eller tillbaka utan att blifva upptäckt. Slutligen skilde sig styrkan och tog vägen åt olika håll. Men icke heller Pekka dröjde många minuter förrän han började sin vandring lika försigtigt som förut. På detta sätt kom han snart ned till stranden, och skulle vid den första blick han kastade på vattnet hafva uppgifvit ett glädjerop, ty han hade upptäckt en båt, om han icke i detsamma varseblifvit en rysk jägare, som längs stranden närmade sig farkosten. :Pekkas första tanke var att genast anfalla ryssen, men vid närmare eftersinnande ansåg han det vara bäst att afvakta ett mera gynnande tillfälle, emedan flera moskoviter tilläfventys kunde ligga dolda utefter stranden. Han beslöt således att till en början noga gifva akt på gin fiendes förehafvande och under tiden uttänka en plan att få båten i sitt våld. Med snabba steg. närmade sig ryssen båten,