Dagens Nyheter – 10 november 1870, sida 1

Dessa skäl hade en obestridlig vigt, som ej undgick. kejsaren, hvilken likväl icke önskade lemna armen förr än denna hade öfvergått till venstra stgtilldn af Mosel. k enna rörelse, hvars vigt marskalk Bazaine fullt uppskattade, påskyndades af kejsaren så mycket som möjligt, men det dåliga vädret och belamringen af bagaget fördröjde dess hastiga utförande. Anländ till. Gravelotte, beslöt kejsaren att gå före armån till Chålons, då han icke förutsåg en allmän batalj och endast väntade partiela skärmytslingar, som kunde fördröja armers marsch. Han lemnade Gravelotte den 16 augusti och passerade öfver Conflans och Etain utan att möta en enda fiende på sin väg. Den oafbrutna följden af olyckor hade åstadkommit ett starkt intryck i Paris, och ministrarne, missmodiga öfver denna ställ: ning, hade trott att till en viss punkt de kunde frikalla sig sjelfva från den konstitutionela myndighet, som tillkom kejsaren allena, sedan hån hade gifvit kejsarinnan-regentinnan en begränsad makt. De sammankallade derför kamrarne utan. ens en hemställan till kejsaren, och från tiden af deras sammanträden var det, såsom det alltid sker under allmänna olyckor, oppositionen som såg sitt inflytande växa, och som paralyserade majoritetens fosterlandskänsla samt regeringens åtgörande. Från denna tidpunkt tycktes ministrarne rädda för att uttala kejsarens namn; och han, som hade lemnat armen och afsagt sig befälet endast i afsigt att återtaga regeringens tyglar, upptäckte snart, att det skulle bli honom omöjligt att utspela den roll, som tillkom honom. Forts.)