Dagens Nyheter – 10 november 1870, sida 1

— 100 — som om det vore på hösten. Jag måste Be efter om dörren är riktigt stängd. Med dessa ord närmade hon sig den låga utgången och skulle just förvissa sig om att den var ordentligt tillsluten, då hon förnam hastiga steg utanför. Sakta trädde hon in till dörren och lyssnade uppmärksamt, under det hon mumlade för sig sjelf: — De skola icke hitta vägen hit, ty Wappus stuga är så väl gömd, att ingen ser den ens på ljusa dagen. Det var just ett bra påhitt af mig att ställa den här, der jag kan vara ostörd. I detsamma dånade ett kraftigt slag på dörren och kom Wappu att i förskräckelsen släppa den fladdrande stickan. Hon lyssnade några ögonblick med återhållen andedrägt, men då slagen förnyades, ropade hon: — Hvem är det, som vill inträda i min boning denna sena timme, hvem . .. — Öppna, hördes en stark stämma utifrån, vi förgås alldeles i detta förfärliga regn, och om hela pörtet vore fullt af trollpackor, måste vi in. Öppna, eljest slå viin dörren! Wappu bleknade ovilkorligen vid dessa ord, men hemtade sig genast och svarade buttert : — Vänta några minuter, pertan har slocknat, jag måste tända på den. Sedan detta var gjerdt, skred hon långsamt mot dörren och öppnade den med en viss bäfvan, men sprang tillbaka som hade hon blifvit stungen af en orm, när en man i rysk uniform visade sig i den låga öppningen. VID NÄSLÄRVI. 2.