Dagens Nyheter – 5 november 1870, sida 2

bros SR RA RE Då vi nu lyckats erhålla en ecklesiastikminister, om hvilken men hör det omdöme tewligen allmänt uttalas, att han med ett särdeles praktiskt omdöme och en öppen biick för den allmänna undervisningen förenar kraft att genomdrifva hvad han, efier moget bepröfvande, anser vara gaeneligt, så torde det icke vara förspilid möda, om vi framställa till hans och Gen nyss tillsatta läroverkskomitåns allvarliga boegrundande och understödjande en reform, på hvars genomförande till en del beror, huruvida det svenska folket skall blitva ett i andligt och kroppsligt afseende svagt eller: starkt folk. I elementarläroverken studeras nu så många olika grenar af menskligt vetande, och dessa till större delen så detaljeradt, att något hvar med stigande oro frågar sig huru länge detta öfveransträngande af ungdomens själsoch kroppskrafter skall få fortfara. Från och med den ferste till och med den högsta klassen erfordras nu så mycket arbete, ait ingen, äfven den bäst utrustade, yngling kan binna med de i dessa klasser förejagda perna utan fyra timmars hemarbete dagligen. Lägger man härtill de mellan fem och sex siwmar, som enligt skolstadgan skola dagligen tillbringas på skolbänken. så gör detta ett dagligt själsarbete på omkring — tio timmar! Det är ju en reu ygaleuskap att sådant skall få fortfara en enda termin längre. Må vi, VI män, gå till oss sjelfva. Kunna vi väl i läsgden stå ut med tio timmars dag ist själsarbete? Svaret ligger klart. Vi kunna det sele. Men af den outvecklade :kolgo-sen fordras, att han skall stå ut eerned. En sådan skolstadga får icke gälla länge. Vi lägga den nye, praktiske ecklesiastikministern varmt på hjertat att så snart som möjligt taga itu med dess omrerigerende i praktisk riktning, så att för det verklga lifvet nyttige, icke i förtid förslappade medborgare måtte blifva danade. Men del ver egentligen icke om den beklazansvärda öfveransträngningen vid elez:en!arläroverken som vil hade ämnat i dag yttra oss, utsn om ett stort förbiseende, bland många, i stadgarne för elemertarläroverken och folkskolorna, hvilket består deri, att de icke upptaga såsom obligatoriskt läroämne den ytterst vigtiza helsoläran. Enligt vårt förlag om helsolärans upptagande såsom obligatoriskt läsoämns vid elementarläroverken och folkskolorna skulle visserligen en tillökning i skolgossarnes vid elementarläroverken arbete komma att ega rum, derest icke hela skoistadgan, innan vårt förslag tillämpas, blifvit förändrad. Det kan nemligen icke falla 053 in att vilja öka undervisningsämnena id elementarläroverkev, innan den ru gällande onaturliga skolstadgan för elvmentarläroverken upphäfts och en annan, på billiga och praktiska grunder baserad, satts i stället. Men vid en tidpunkt, tå denna skolstadgas upphäfvande allmärt diskuteras, då petitioner om dess upphäfvande, undertecknade af framstående skollärare, högre och lägre embetsoch tjenstemän och industriidkare, till regeringen inkomma, torde det vara lämpligt att uppmärksamheten äfven fästes derpå, att ett så ytterst vigtigt ämne som helsoläran för närvarande icke ingår i undervisningen vid elementarläroverken eller fo!kskolorna! Detta är ett förbiseende, så kojossalt, att man i sanning kan förvåna sig öfver, hur det varit en möjlighet, att den ena stadgan för elementarläroverken och folkskolorra efter den andra kunnat villkomma, utan ett den maktpålisgande nelsoläran iuförts som obligatoriskt läroimne. j Menniskan framstår i verkligheten så som ett organiskt helt af kropp och själ, silka utsöära tvanna mannm nt Igen ÅA