Dagens Nyheter – 5 november 1870, sida 2

väsende: en yttre eller kroppslig och en inre eller andlig sida, hvilka båda ömsesidigt genomtränga och vexelverka med hvarandra. Denna lifiiga vexelverkan mellan kropp och själ har till följd, att det andliga tHifret omöjligen ken för någon längre tid normalt utveckla sig, om icke kroppen biträder med po:mala krafter, och stt det kroppsliga lifvet omöjligen kan för någon längre tid normalt utveckla sig, om icke själen med normala krafter biträder. Menriskan, säger doktor Schreber (i Leipzig), är en dubbelvarelsge. Hon är bestämd till verksamhet i tvenne riktningar: en andlig och en kroppslig. Hela hennes varelse är derpå beräknad. Den andligt slöe och den kroppsligt tröge trängta förgäfves efter åtnjutande ufandlig och kroppszsiig förnöjelse. LTifvets aneenäma krydda är allenast verksamhetens lön. Da andliga och kroppsliga organernas försummande åstadkommer slöhet hos dem, oordning i deras förrättningar, sjukdom och förtidig död. Likasom alla krafter genom rätt afpassad användning tillväxa och bibehålla sig på en. viss-höjdpunkt, så aftaga och försvinna de i motsatt fall helt och hållet. Detta är sanningar, somhvar och en känner till, men mot hvilka lagstiftaren genom en onaturlig skolstadga tvingar skolgozsen att så ofta bryta, i det hon nödgar honom att koncentrera, snart sagdt, hela sin kraft ensidigt på andlig verksamhet och förgäter kroppens fordringar. Men vår natur låter icke godtyckligt behandla sig, utan straffar, hvarhelst man uppträder i motsägelse deremot; och ofta myeket hårdt. Detta bevisar bäst utseendet hos vår tids bildade ungdom. Blekhet och svaghet äro präglade alltför tydligt i dess unsigte och kropp. En ochannan må ropa: bara öfverdvift, bara öfverdrift! Dem som så ropa eller:tänka bedja vi infinna sig vid maturitetsexamen vid elementärläroverken eler vid beväringsmönstringarne vid våra universiteter och de skola finna. att hvad vi sagt är den fullkomligaste sanning, och till denna beklagliga sanning bar alldeles otvetydigt hufvudsakligen bidragit: 1:0 skolstadgans öfverdrifna fordringar; .2:0 saknaden vid skolorna af det vigtiga läroärnet helsolära. Som det nu är, känner skolynglingen så godt som platt intet om menniskokroppens: beståndsdelar, näringsäranen och lifsförrättningar, än mindre påsra af de allra enklaste :vilkor för helsans bevarande och återställande. Man kan icke nog kraftigt och ofta upprepa för herrar skoltagstiftare att dem närvarande och de-kommencc vonerationernas kulturlif fordrar såsom: hufvudvilkor för sitt trefna-framåtskridande nödvändigt äfven en högre och harmoniskt afpassad grad af kroppslig kultur; ty om det-andliga lifsträdets blomma och frukt skola vinna kraft och: förädling, så kan detta ske blott vidmotsvarande beskaffenhet hos dess rot. Icke kan: det vara vår mening, att en detaljerad helsolära skell som obligatoriskt läroämne införas i skolorna: Nej, visst icke. Studiet af den tillkommer läkareB.. Men: en allmän, kortfattad och populär helsolära bör der studeras: Mån studerar nu finesserna i det latinska, grekiska och hebreiska språkets byggnad, men om sin egen kropps byggnad är män okunnig! Detta får icke längre :fortfara. Vi uppmana derför ännu en gång den nye, praktiske ecklesiastikministern att gripa sig kraftigt an med afhjelpandet af de åtminstone mest i ögonen fallande bristerna i stadgarneför elementarläroverken och folkskolorna: Må hanse till att hans komitå icke blir, såsom åtskilliga andra korsit6er, en begrafningsbyrå tller ett undflyktsmedel för allvarligare förbättringar! i —U-PFaÄrenmma oldetn At