Dagens Nyheter – 5 november 1870, sida 1

nn gafs denna morgon åt hela armån, medan den under de två föregående dagarne icke fått någon mat alls. Intet oxkött eller fläsk hade under en vecka kunnat fås till något pris, men denna morgon funnos dessa födoämnen i rikligt mått att tillgå innan staden ännu fått någon tillförsel utifrån. Detta anföres såsom bevis på riktigheten aft hvad i staden allmänt sades och tänktes, eller att spekulanter hade samlat ihop mycket mat och att om det ransoneringssystem som rådde under de sista tio dagarne, hade blifvit följdt ifrån början, skulle många lidanden ha kunnat förekommas och staden hälla sig en månad längre. I början födde staben sina hästar med bröd. På slutet hade prisen stigit till följande maximum: socker per kilo (2!3 skålp.) 30 frank; salt pr kilo 15 frank; en skinka 300 frank; en potates 45 centimer; en lök 60 centimer, Ett litet svinkreatur, som man kom öfver i närheten af Gravelotte, såldes, påstås det, för 748 frank. Under de sista fem veckorna har eter och kloroform ej funnits att tillgå för amputationerna. De sårades och sjukas antal uppgår till mer än 19,000, och 35,000 personer ha dött i staden under belägringen, de flesta af brist på limplig vård. De förherrskande sjukdomarne äro koppor, fläckfeber och rödsot. Skörbjugg har förekommit mindre, ehuru till och med de sjuka i mer än tre veckors tid ha fått förtära sitt hästkött och hästsoppa utan salt. Ryktet om att man upptäckt en saltkälla vid S:t Julien var falskt. Man hade kastat salt i en brunn för att uppmuntra armån. När kapitulationen tillkännagafs, blef folket ursinnigt. Nationalgardet vägrade att nedlägga sina vapen och den 29 på eftermiddagen uppträdde en dragonkapten i spetsen för en afdelning soldater, som svuro att de heldre ville dö än gifva sig. Albert Colignon, utgifvare af en ultra-demokratisk daglig tidning, CJournal de Metz, red omkring på en hvit häst, aflossande pistolskott och uppmanande trupperna att göra ett utfull och söka döden eller segern. Han åt följdes af ett fruntimmer som sjöng marseljäsen och derigenom framkallade en förskräcklig retning i sinnena. Katedralkyrkans portar uppbrötos och stormoch begrafningskloc korna ringde nästan hela mnatten. Då general Coffinigre uppträdde för att lugna de upprepade, aflossades mot honom tre pistolskott. MBSiutligen företog han sig helt lugnt att med tillhjelp af två linieregementen skingra folkhoparne. Men hela natten fortforo sorgen, harmen och förskräckelsen att råda. Aktningsvärda fruntimmer sprungo omkring på gatorna, slitande sitt här och trampande sina hufvudbonader under fötterna, vildt ropande: Hvad skall det bli af våra barn? Druckna och nyktra soldater rörde sig om hvarandra, utan mössor och med afbrutna sablar, skrikande, snyftande eller gråtande som barn. O! arma Metz, en gång den stoltaste bland städer! Hvilken olycka! Hvilken oerhörd katastrof! Vi ha blifvit sålda. Allt är förloradt. Det är slut med Frankrike o. 8. v. Civila embetsmän frågade hvarandra på gatorna: CHvem skall bli vår styresman? Hvem skall regera öfver oss? Hvart skola vi begifva 083 för utt slippa bevittna nationens ruin? I går upptogs jag af mairen och stadens magistrat t två timmar; de höllo mig qvar