Dagens Nyheter – 4 november 1870, sida 2

och 4 man samt ofvannämnda fruntimmer, fanns icke något hopp, och de stackars menniskorna väntade hvarje ögonblick att blifva förgångna. Hunger, köld och en långvarig förtviflan hade medtagit allas krafter, men då allt hopp syntes ute, anlände från Jernäs lotsplats dagen derpå kl. mellan 2 och 3 e. m. en lotsbåt, bemannad med kronolotsarne J. 0. Tjernström, J. Strömmer, A. Tjernström, J. A. Lydig och fiskaren J. Brännlund. Dessa gjorde flera försök att nalkas vraket i och för besättningens frälsning, men brottsjöarne förhindrade deras bemödanden, och tycktes deras stora ansträngningar länge vara förgäfves och besättningens undergång gifven. Ehuru de modiga och beslutsamma lotsarnes krafter voro mycket medtagna och hvarje törsök var förenadt med verklig fara för eget lif, kunde de ej se sina medmenniskors undergåvg, utan gjorde ännu en :ytterligare ansträngning för besättningens räddande och lyckades slutligen äfven uti sitt menniskovänliga bemödande, så att den återstående besättningen och fruntimret blefvo af dem bergade — ehuru förfrusna, utsvultna och uti det ömkligaste tillstånd samt nära halfdöda. De togo hand om de stackars skeppsbrutne och omhuldade dem i sina hem med den vård och omsorg, som deras bedröfliga ställniog fordrade, så att de nu kunna med ångbåt trån Umeå färdas till sin hemort, Brahestad. Fartyget är söndersplittradt och nästan hela lasten har gått förlorad. gr an a