Dagens Nyheter – 4 november 1870, sida 2

vara förtjent af något omnämnande samt — nu kommer det värsta af allt — att den stora silfverpokalen var af vanligt mnysilfver. — Detta berättade testkomiterade den 11 oktober. Efteråt bättre underrättade, medgifva de nu, att-presenten verkligen varit af silfver, men att det icke varit någon pokal, utan en nattrards-pat6n. Efter vanligt begrepp menas med en sådan pjes det fat, hvarpå brödet i nattvarden bäres och hvarifrån det utdelas. Huru direktör Södling skall kunna dricka ur sin patn utan att spilla på sig förmå vi ej att fatta. Måhända komma vestvikingarne snart med en ny rättelse, hvari det torde komma att heta, att den förorättade blifvit förärad en nattvardskalk. En osgernings; begicks den 25 sistlidne oktober på eftermiddagen å Kongsbacka torg, i det att hemmansegaren Petter i Hallen, Örmevalla socken, blef af 25-årige bondesonen John Berndtsson i Baggzagården huggen i ryggen med en skarpslipad täljknif. Föga hopp finnes om den sårades vederfående. De ifrågavarande personerna voro stadda i sällskap på hemresa från Göteborg; de hade under vägen råkat i ett obetydligare gräl, men voro nyktra. Helt lömskt utdelades det lifsfarliga knifhugget, och detta i närvaro af de tvistande personernas i ressällskap varande grannar. — Någon synnerlig sensation öfver illgerningen har ej uppstått i knitskärarens hemort, ty i dessa trakter af norra Halland är det folkets, isynnerhet ungdomens, af förfädren ärfda vana att med knifven afgöra äfven de obetydligaste tvister. Emellertid håller sig nu missdådaren gömd, men efterspanas ifrigt af polisen. ft natigt och lustigt Vid sednasteo prisutdelningen i den småtrefliga staden Säter med dess och kringliggande orters skarpskyttar var naturligtvis en liten kollation jemte bal anordnad. I salongen sågs härvid en siratlig och rask qvinna troget vandra fram och åter vid sidan af en ung och hurtig skarpskytt från en af de närmaste församlingarne, och då denne tog sig ett glas, gjorde hon honom härvid alltid sällskap. Men helt oförmodadt kände sig denna regementete dotter illamående och fördes till ett närbeläget rum, der helt oväntadt en liten verldsborgare första gången skådade ljuset (klockan var 11 på aftonen). — De glada skarpskyttarne mottogo en half timme härefter underrättelse om den timade händelsen och erbiödo sig lifligt och enhälligt att stå fadder åt den lille, som gjort en så glad öfverraskning i de glesnade leden. — Modren blet helt kort derefter lika kry och rask.