med dem, och om du blott kan lägga band på din otålighet, så kommer ju snart den timme, då du får se din dödsfäende i hvitögat. — Jag var för het, det tillstår jag, svarade Pekka med dyster stärama men vid åsynen af denne man, som icke blott sålt Roths familj, utan äfven oss och fosterlandet åt ryssarne, kan jag med möda hälla armen tillbaka. Jag känner en ocmotständlig lust att snart få se hans mörka ansigte blekna af förskräckelse; det är som om tusen osynliga armar drefvo mig framät; jag skulle kunna jaga honom kring hela Finland utan att känna någon trötthet, och om han kunde simma genom hela Näsijärvi och Pyhijärvi, ekulle jag följa honom. Ja, jag hatar honom så, att jag skulle kunna följa bonom ända ned i helvetet, ty han är förrädare. Erik kände mot sin vilja en kall rysning genomila sin kropp vid dessa Pekkas ord. — Du är förfärlig, Pekka, svarade han och och lade sin hand på kamratens skuldra, men tag dig väl i akt, att icke den liestige österbottningen lockar dig i fällan. — Har ingen fara, svarade Pekka tryggt, hämndbegäret förblindar honom och mot sin vilja skall han sjelf löpa i snaran. Erik besvarade icke dessa ord utan sade i stället: : — Jag har nu uppgjort min plan, vill du höra den? — Ja. VID NÄSIJÄRVI. 12.