Dagens Nyheter – 3 november 1870, sida 2

Lliera turer för i år. Danska prinsens dop i Kristiansborgs slottskyrka hade i måndags der samlat eliten af Köpenhamns befolkning, och herrarnes uniformer, damernas toaletter, den imponerande orgelmusiken och den väl utförda sånger täflade om att fängsla de närvarandes uppmärksamhet. Alla upptänkliga platser i kyrkans öfra del voro upptagna, och neruti kyrkan var en lysande samling af inbjudna platserad. Af dessa intogo de två första rangklasserna med damer samt statsministrarne med fruar platserna på stolarna nere i kyrkan på båda sidor om den framför predikstolen uppställda, från samlingen på Rosenborg bekanta dopfunten. På sidogångarne till venster om hufvudingången hade landstingets medlemmar sina platser, under det att folktingets hade tagit plats i högra sidogången. Diplomatiska kåren var synlig i den kungliga bänken under orgverket och samtliga Köpenhamns kyrkoherdar upptogo koret, som var prydt med tropiska växter. På utsatt tid förkunnade en högtidlig klockringning att det kungliga tåget variannalkande, och kort derefter inträdde herrarne af sviten genom sidodörren till venster om hufvudingången, vid sidan om hvilken två lifgardister med hillebarder utgjorde hedersvakt. Ceremonimästaren och äfven hofmarskalken förde derefter det kungliga tåget fram till dopfunten, under det att ett ståtligt preludium brusade från orgeln. Först kommo prinsarne Hans och Wilhelm, derefter kronprinsen och prins Waldemar och efter dem konung Kristian och kung Carl. Danska konungen och kronprinsen buro generalstabsuniformen ; konung Carl dansk lifgardesuniform. Af de kungliga damerna såg man först enkedrottningen och drottning Lovisa, båda i hvit atlas, enkedrottningen i mörk pensefärgad sammetsrobe med släp, drottning Lovisa deremot i högröd atlasrobe med släp samt krona af diamanter; släpen uppburos af hofdamer. Derefter förde drottningen af Danmark, i hvit atlasklädning och ljus pensåefärgad sammetsrobe, på hufvudet diadem med perlor och plymer, kronprinsessan, som bar ljusröd, höghalsad atlasklädning; släpen uppburos af hofdamer. Sist kom prinsessan Thyra i grön atlas med ötverklädning af hvit tyll, besatt med tusenskönor; fröken Oxholm bar prinsessans släp. Sedan det kungliga tåget hade tagit plats till höger om dopfunten, uppstämde en dubbelqvartett af herrar och damer vid k. teaterns kör en psalm, hvarefter biskop Martensen i vackra ordalag erinrade om, hur mångfaldiga och mäktiga det danska tolkets känslor voro vid detta barns dop. Den unga modern, som danska folket helsade med glädje, tillhör nu helt och hållet detta folk, och i hela Danmark och brödraländerna råder stor glädje. Och dock tager äfven här det gamla ordspråket att ingen konung födes utan gråt till verlden ut sm rätt, ty det är en bekymmersam och ödesdiger tid, i hvilken barnet ser verldens ljus. Under det dessa vackra ord talades, hade det kungliga barnet blifvit inburet i kyrkan af en hofdam. Öfverhofmästarinnan, geheimrådinnan Bille framräckte sedan barnet till drottningen af Danmark, som höll detsamma medan dopet förrättades. Prinsessan Thyra närmade sig i agenskap af barnets gudmoder, dopfunten. Alla de tillstädesvarande uppstodo under den heliga akten, som försiggick på vanligt vis. Prinsen fick i dopet namnen Kristian Carl Fredrik Albert Alexander Wilhelm. Hvilka faddrarne voro är redan kändt genom telegrafen. Sedan döpelseakten var fullbordad lemuade drottningen barnet till öfverhofmästa