Dagens Nyheter – 31 oktober 1870, sida 2

tionerna, besannadesialla afseenden: hr Lundqvist gjorde en bland de vackraste debuter vi på lång tid varit vittne till. Hans röst var väldig, kraftfull, någon gång nästan för mycket kraftfull, men derjemte välljudande, hans uttal så tydligt, att man förstod hvarje ord; hans sång är mera deklamatorisk än lyrisk och lämpar sig derför ypperligt för Rienzis parti. Hans spel utmärkte sig för den gravitetiska hållning som rollen fordrar; äfven hans figur passar väl för denna roll. Hr Lundqvist blef mycket applåderad och flera gånger inropad. Musiken till denna pjes är — liksom dekorationer och kostymer — praktfull och eger många glanspunkter, hvilka oftast skulle vara mera framstående, om de ej vore innefattade i en ram, full af larm från orkestern och skrik från kören, Denna anmärkning gäller kompositören och icke de exeqverande, hvilka utförde musiken med mycken förtjenst. Fru Jacobsson var förträfflig i sin goss-skrud; både hennes sång och spel förrådde omsorgsfulla studier; de belönades också af åhörarne med lifligt bifall. Fru Stenhammar återgaf sitt icke stora parti utmärkt; äfven hrr Sandström och Håkansson förtjena mycket loford. Till den balett, som för publikens underhållande är inlagd midt i operan, är musiken arrangerad af hr Nordqvist, och detta ganska förtjenstfullt, men egendomlig förekommer en nutida galopp i en handling som föregår i Rom år 1347. Hr Norman anförde, och om vi undantaga en och annän mindre slitning i ensemblerna, som första gången icke kan förekommas, så lyckades det hela öfver all förväntan, och vi förutse att pjesen kommer att gifvas flera gånger med samma framgång som i lördags. De trenne hästarne, på hvilka Rienzi och hans adjutanter tåga ut i striden mot adelspartiet, utförde sina roller med berömvärd stadga och moderation. På Ladugårdslandsteatern gifves i afton, jemte åtskilliga dansnummer, för första gången Nationalgardisterna, ett efter franskan bearbetadt tillfällighetsdivertissementaf Frans Hodell. Händelsen försiggår i målarekolonien Barbison uti Fontainebleau-skogen, straxt före Paris belägring, Censuren (med hvars upphäfvande regcringen åtminstone icke fjeskar) lär haft synnerligen godt öga till pjesen, men dock slutligen släppt den igenom utan strykningar. S—— Neve