Dagens Nyheter – 28 oktober 1870, sida 2

vv innon vi Kinna fram, Vore stora vägen öppen, skulle Vi snart Yara i Alavo, men Jag anar, att vi få söka upp den ena skogsvägen efter den andra, och en sådan marsch gör man icke på några timmar. Med dessa ord vände han sig till Pekka och fortför, i det han forskande såg honom i ögonen: Nu gäller det, Pekka, är det ditt fasta beslut att göra mig sällskap? — Ja, svärade denne och tryckte varmt Eriks framräckta Hand; jag följer med, om också hela trakten mellan Näsijärvi och Alavo hvimlade af ryssar. — Så tag dä rmin välsignelse med på resän, utropade Palo och omfanmade de båda modiga ynglingarne; men, det säger jag er; fortfor han och upplyfte högra handen, kommen I tillbaka med oförrättadt ärende, så . — Jag kommer icke tillbaka måd oförrättadt ärende, svarade Erik energiskt; förr skall ni hitta min kropp i Näsijäfvis djup eller i något skogssnår, än jag enbam återvänder. Sedan Palo ännu en gång omfamnat dem och gifvit dem sin välsignelse, skildes deoch togo vägen åt olika håll. Erik och Pekka hade knappt försvunnit i den täta skog, som sträckte sig ett godt stycke nedåt stranden, då Roth och Bpof arm i arm komino från det lilla lägret. i — Jag må säga det, sade Spof, i det Han