Dagens Nyheter – 27 oktober 1870, sida 1

TR RR RR nn nn nn mn mr RR nn skulle försvåra utsigten till seger. Till sin egen olycka tog han ej i beräkning Preussens lätthet att mobilisera sin krigshär och att i en hast kunna, på snart sagdt hvilken punkt som helst inkasta en betydande truppmassa. Disciplinen i tyska, särdeles preussiska armån är ytterst noggrann, punktligheten förefaller understundom alltför långt drifven. Den tyske soldaten har likväl ingen håg för kriget, men — tvungen att följa och lyda — lyder och följer han utan knot: Ach, wäre ich zu Hause och ich bin gezwungen undfalla honom likväl litet emellan. Mellan den franske och tyske soldaten finnes intet hat; de beklaga å ömse håll att de måste döda och skada hvarandra; hatet mellan nationaliteterna finnes endast i de högre klasserna; när en, om blott lätt sårad, soldat af den ena nationen gaf tecken att han ville ge sig, upphörde genast all fiendtlighet mot honom. — Som något karakeristiskt för den fransyske soldaten, den s.k. pioupiou, må nämnas hans förmåga att i hvad förhållande som helst draga bästa parti af sin be!ägenhet och roa sig quand-mme ; merändels har han en kattt, en kanin eller annat småkräk sittande på ryggen ofvanpå packningen, hvilket kallas une misdre och följer med honom öfverallt, till och med i bataljerna; detta är ej allenast fallet med suaverna och turceos utan äfven med liniesoldaterna. Efter franska armåkapitulationen, då preussarne skulle förse sina finzgar med lifsmedel, yppade sig en sådan brist på lifsförnödenheter, att hungersnöd hardt när uppstod bland de fransyska trupperna; detta har i många tidningar framställts som härrörande af uppsåtlig omensklighet å segrarnes sida mot de besegrade, men i sjelfva verket förhöll det sig så att preussarne aldrig föreställt sig skola få en sådan massa fångar att proviantera och således ej hunnit vidtaga lämpliga åtgärder för ändamålet, ty på stället fanns endast obetydligt att få. Vid genommarschen af Balan passerade de fångna franska trupperna förbi ambulansen. Dr X. tyckte synd om dem, ty de sågo uthungrade ut; han tog derför ur sjukförrådsmagasinet ett parti miches, långa franska bröd, och räckte dem åt de förbitågande; men nu uppväcktes hos dem ett glupskt raseri, de sletos om brödet och rusade fram för att storma magasindörren; endast ulanernas hotande sablar afhöllo dem derifrån. I mån af förbindniog och läkning fördes de blesserade fransmännen från Sedan till belgiska gränsen; der de som det kallades evacuerades d. v. s. lemnades åt belgiska familjer, som åtogo sig deras vård. Denna evacuation egde likväl endast rum med alla svårare blesserade, hvilka ansågos behöfva minst 3 månader tör att tillfriskna, och de bes gtigades alltid dessförinnan af en preussisk militärläkare, Charleville, Libremont och äfven Bouillon voro dylika evacuationsorter, dit de sårade fördes för att -derifrån vidare befordras in i Belgien. Läkarne från ambulansen följde dem dit och aflemnade dem der. Det var vid eu dylik transport som hr X. en dag i Bouillon hörde kanondunvåret från Metz vid bombarderingen af nämnda stad — ett i sanning anmärkningsvärdt afstånd, men hvilket förhållande förklaras af Bouillons läge på höjden af Ardennerna. — I slutet af september lemnade X. Sedan; då voro alla sjuka evacuerade och intet vidare återstod der att göra.