utbrast Rothoch?störtade fram till vagnen, hvarunder Palo arbetade sig fram. — Der, väbel, svarade den gamle och pekade på de bortilande kosackerna, de karnaljerna togo dem med sig på hästryggen, och äfven Anna fick göra sällskap. Endast jag lyckades undkomma, och nu vill jag råda väbeln att både till lands och sjös tåga mot Ruovesi. Roth svarade icke härpå. — Jaså, Kulneff röfvar qvinnor, då han icke kan taga män, inföll Spof med ett bistert uttryck i sina drag, men jag får väl tag i honom någon gång här i skogarne, ty det anar mig, att det icke var sista gången vi sågo hvarandra, och då vill jag betala honom både denna och äldre skulder. Derefter hölls en rådplägning, och der fattades det beslut, att Roth med halfva styrkan skulle gå sjöledes mot Ruovesi, under det Spof med den andra hälften följde kusten. Palo slöt sig till den sednare, emedan han, såsom han sade, hade vigtiga saker att afhandla med Pekka och Erik. Några timmar derefter lade den lilla fiottiljen ut från land, de båda anförarne utbytte ett trofast handslag och skildes sålunda för att, enligt öfverenskommelse, åter mötas en half mil söder om Ruovesi.