Pusik. La Traviata gafs i förrgår å Stora teatern med fröken Signe Hebbe såsom Violetta. En af de musikidkare, som pläga genom denna tidning meddela allmänheten sina tankar och känslor rörande musikaliska änmnen, skrifver nu om den talangfulla konstnärinnan: La Traviata (den Vilseförda), som länge varit nedlagd på vår opera och endast haft ringa utsigter till återuppståndelse, har pu ånyo framträdt med den mest glänsande och fullständiga framgång: Det var nemligen fröken Signe Hebbe som af Violettas besynnerliga gestalt skapade en den niest ädla och poetiska könstbild. : Fröken H:s uppfattning af Violetta var utan tvifvel den riktiga: af olyckliga omständigheter inkastad i en sfer, der sjelfva kärleken är ett brott, har Violetta dock bevarat ett rent hjerta; men detta gäller ingenting i denna sfer; det trampas i stoftet af den man, åt hvilken hon skänkt det, och detta slag förmår hon ej öfverlefva. I denna vackra och väl genomförda uppfattning ligga alla de herrliga dramatiska effekter som konstnärinnan med så mycken känsla och smak förstår att framkalla. Ett sådant moment är afskedet från Alfredo i andra akten, der hennes framställning befinner sig på den märkvärdiga punkt, der konsten fullständigt uppnår naturen och kläder deni idealiska former, utan att förändra dess drag. Ypperlig är ock hennes stegring af affekten, hvars högsta uttryck med dubbel vårkan kan