Dagens Nyheter – 21 oktober 1870, sida 2

der -gamle, ärevördige männen nu -kunde -stå upp: ur sina ättehögar, skulle de säkerligen icke känna igen. sina afkomlingar.. — Men, nog ha förståndet och själsodlingen gått bra mycket framåt, det:måste du väl medgifva, sade fru Katarina och såg Palo allvarligt i ögonen. Icke ha vi nu sådana förvända begrepp om troll ochdylikt som fordom. — Åbhjo, fru Katarina, svarade Palo och fixerade henne lika allvarligt, nordfinnarne och lapparne, hvilka anses höra till: vår stam, ega ännu förmågan att . — Att trolla, menar ny afbröt Alphild och slog Palo på armen. Sådana fantasier,som fått makt med er! — Åh, jag känner nog. österbottningarne, och, ni. torde väl också få känna dem, mumlade Palo. Högt tillade han: Ja, ja; hvar och en har -sin. egen tro i den saken, och jag har min. — Som. hänger i alltsedan fars och farfars tid, ifyllde fru . Katarina, liksom omedyeten om hyad hon sade. — Åbhja, svarade Palo och rynkade lätt de buskiga ögonbrynen, man får inte förkasta hvad far och farfar gagt, äfven om det är den obetydligaste sak, ty.det ligger alltid. någon mening derunder, de sågo kanske lika djupti lifvet som de lärde herrarne i Åbo. — Det kan du nog ha. rätt i, hederlige Palo, svarade fru. Katarina sakta, men vid.