Dagens Nyheter – 21 oktober 1870, sida 2

riktning, eller täta och blodiga drabbningars ! opåräknade, talrika offer, Sjukhus, sjukdepoter och ambulanser i en omringad stad eller by lära väl äfven kunna blifva. olyckligt utsatta för skjutvapnens förstörande projektiler, särdeles de: svårare och längre nående, utan att. dessa derför behöfva hafva blifvit riktade specielt på sådana mål? Framför liggande mark skyler ofta utan att skydda, krutrökens slöja är tät, och i skottlinien kunna stundom militära objekter finnas; mot hvilka elden icke kan underlåtas. I stora trosskolonner, hvarest tilläfventyrs finnas flera eller färre, sjuktrossen tillhörande vagnar, med neutralitetstecken försedda, lära dessa beklagligen lätt nog kömma att gifva obefogadt skydd åt öfrig tross, i några fall, medan tvärtom, i andra fäll, sjuktrossen kan gå miste om berättigadt skydd, just emedan icke alla öfriga fordon i kolonnen äfven ärv af lika neutral beskaffenhet. Allt sådant torde beklagligen böra anses för närvarande oundvikligt. — — — Gendvekonventionen hyllar såsom en af sina förnämsta åsigter den: att krigaren, från det ögonblick han är sårad, icke längre må af sjukvården betraktas såsom tillhörande. någondera af de fiendtliga härarne, utan anses jemte sin vårdare stå under den kristliga barmhertighetens och menniskokärlekens 2gid. I denna grundsats uttalas det rent och allmänt menskligas försteg framför det mera exklusivt nationela, och menniskovännen må med allt skäl fröjdas häröfver. Men om nu en så ädel grundsats, ehuru villigt erkänd af alla, ej ännu lyckats skänka absolut trygghet i hvarje euskildt fall, så bör han åtminstone fullkomligt genomtränga den internationela sjukvårdens samtliga föreningar och deras tjenstemän. Hos dem må inga politiska bevekelsegrunder, inga personliga tycken någonsin tilllåtas bortskymma de stora menskliga principer, hvilka lyckligtvis utgöra vår grundval och skänka vårt värt sin höga betydelse. Måtte rätt snart detta mördande krig slutas, hvars härjningar vi, till vår djupa smärta, måste se hemsöka Europas fastland, och som i en hatfull tvekamp på lif och död tyckes allt mera söndra tvenne ädla folk, hvilka, om de möttes på andra täflingsbanor, bättre skulle befordra både sitt eget och hela mensklighetens bästa!