Dagens Nyheter – 21 oktober 1870, sida 1

nd att många, om icke officerarne hade hindrat dem, skulle hå lemnat de skyddande förskansvingarna för att rycka fråm. Under det vi stodo i denna spända väntan, galopperade en stabsofficer längst de främsta linierna me order till allmän framryckning för att taga byarna med storm. Stormkolonnerna skulle bestå af fyra brigader landtvärn, understödda af två brigader åf 10:de armekåren. Inom några minuter ljödo kommandöropen längs linien, soldaterha lemnade sina betäckningar och marscherade framåt med dessa fasta och raska steg, som äro så utmärkande för preussarnes marsch. Granaterna från batteriet framför Grandes Tapes genomträngde linien, kulsprutor och chassepoter utspydde vett blyregn mot dem, men tyst och allvarligt ryckte landtvärnet fram, Jag har varit i elden många gånger, men en ursinnigare eld än den, för hvilken centern af denna linie var utsatt, har jag aldrig sett. General von Brandenstein, som kommenderade tredje brigaden af landtvärnet, föll då han red tätt bredvid mig och flera af hans stab sårades. Slutligen hade man upp: nått de förskansningar, bakom hvilka lågo de spridda lemningarna af 59:de och: 50:de landtvärnsregementena. Man fraterniserade med ett Lefve Preussen! och sedan framåt — alltid framåt! och linien skyndade i språngmarsch vidare: Artilleristerna vid batteriet, hårdnackade och tappra män, hunno knappast att springa omkring hörnet förr än landtvärnsmännen voro öfver dem, Kanonerna lemnade de i sticket. I byarna fattade fransmännen för sista gången posto, men det hade varit bättre för dem om de genast sprungit sin väg. Landtvärnsmannen, mindre rutinerad soldat än liniensg, är icke så mycket böjd föratt gifva pardon som soldaten ex professo. För mången fransman bestod bikten denna eftermiddag i en bajonettstöt.. De slogos som -djeflar på byarnas trånga gator och de-begagnade kulsprutorna med synnerligen godtömdöme och god verkan. Men landtvärnets oemotståndliga framåt häfdade sin rätt, bajohetten förlänades kraft af den starka fysik, som utmärker den preussiska soldaten, och byarna rensades så att endast de segrande, döda och sårade blefvo dvar. x x x En luxemburgisk tidoving berättar att 500 man af deh franska garnisonen i Montmedy den 11 dennes öfverrumplat den preussiska styrka som låg i Stånay och, sedan den dödat eller sårat ett antal deraf, tillfångatagit 7 officerare och omkring 200 man samt en mängd vapen, ammunition, krigskassa m. m. — Det låg inalles 600 preussare i Stenay. Enligt hvad den i preussiska hufvudqvarteret attacherade sekreteraren vid amerikanska legationen berättat, skall grefve Bismarck för kort tid sedan hafva inbjudit några af generalerna för belägringstrupperna till sig och under samtal uppmanat dem ått noga tillse, att ingen från Paris kunde passera den tyska cerneringslinien utan att blifva bemärkt och anhållen. Generalerna försäkrade enhälligt att cerneringen redan var så fullständig, att ej ens en råtta kunde slippa igenom. Bismarck åhörde leende derås Törsäkringar, tog derpå ur fickan två parisiska tidningar från föregående dagen och lade dem framför de förvånade generalerna, som icke kunde förklara på hvad sätt han kommit i besittning deraf.