Dagens Nyheter – 21 oktober 1870, sida 1

EE och den. ockuperar Grandes Tapes änn?b men såsom döda och sårade. Bataljonen vill icke vika, och man kan sägagatt den ned gjordes på den plats, der den stod: ryggarna mot väggarna och ansigtena vända mot fienden. De andra bataljonerna af samma. regemente ledo förfärligt. Så till vida hade Bazaine lyckats. Han hade återtagit raden af byar tvärs öfver dalen och hade framför dem fått några: batterier artilleri uppställda, för att besvara preussarnes eld. Men status quo han hvarken kunde eller önskade att bibehålla. Preussiska artilleriet, som slungade sina projektiler från tre sidor af parallelogramen, tillät honom icke att beqvämt realiseradet senare förslaget, Hvad det förra beträffar, tycktes det vara klart att Bazaine icke skulle ha gjort hvad han gjorde om han icke hade haft något mera i sinnet. Jag hyser icke ringaste tvifvel om att detta något var att slå sig ut för att öppna en förbindelse med Thionville. Hans taktik var väl beräknad. Från St. Remy och de två Tapes höll han preussarnes både gevärsoch artillerield concentrerad. Från Grandes Tapes skickade han fram stora svärmar af tiraljörer, som illa tilltygade det preussiska landtvärnet. Men dessutom använde han stora massor af soldater. Det måste tillsammans ha varit nära 30,000 på Moselles strand, i skydd af husen i Maxe, och han skickade dem fram för att genombryta preussarnes cerneringslinie, der den var svagast, nära floden, Ögonblicket var kritiskt. Allt landtvärn hade sändts fram mot byarna, med undantag af en brigad, som utgjorde reserv. Men tionde armekåren hade öfvergått pontonbron och samlade sig mellan floden och Amelange. Dess general, von Voights, hade befäl öfver dagens operationer och -han: utfärdade order till flera regementen att framrycka, Det var en syn, som man aldrig kan glömma. Först kommo skarpskyttarne, i språngmarsch spridande sig i tiraljörkedjor och med sina långa, glesa linier betäckande hela slätten. Sedan kommo gardeskompaniernas täta led med sina musikkårer spelande och sina fanor utvecklade — en storartad anblick. Men det var icke blott infanteriet, som skulle utföra dagens arbete. Artilleriet: leninade ensamt byarna och concentrerade sin eld mot fransmännens längs Moselle framryckande kolonner. Bazaine är synnerligen klent utrustad med fältartilleri, och svar kom endast från St. Juliens väldiga sidor eller St. Eloys vallar. Men kulsprutornas hemska knastrande kom tiraljörerna att rygga då de passerade: genom skottlinien och ref djupa luckor i de täta leder, hvilkas: förelöpare de voro. Artilleriet och tiraljörerna var nog för fransmännen. De täta lederna vacklade och brötos. Genom min kikare kunde jag se en allmän sauve qui peut in i byn Maxe. Men då de väl hade fått sten och vägg mellan sig och preussarne, blefvo fransmännen obstinata och ville icke gå längre. Förgäfves spelade det preussiska artilleriet hot byarna, framryckande allt närmare: och närmare i omvexlande ordning mellan batterierna med en precision och skyndsamhet, såsom hade det varit vid en uppvisning. Det envisa batteriet framför Grandes Tapes ville icke vika och franska tiraljörerna höllo sig ännu längs chaussån framför batteriets front. Klockan var nu nära 4. En tapper kavallerikapten, som galopperade förbi mig, svor i detsamma öfver fransmännen, som hade förstört hans till kl. 4 beställda middäg. Ack! kaptenen skall icke mer behöfva några middagar, Han hade icke hunnit-300-föt till höger om mig förrän en granat från fästet S:t Julien slog ned framför honom, kreverade och förvandlade honom och hans häst till en oformlig, liflös köttmassa. Samma granat dödade en hare, som skuttade fram ur sitt gömställe och sprang tvärs öfver slagfältet, i artillerieldens riktning. Landtvärnet uppgaf ett rop af fasa och törbittring!: vid denna syn, och jag tror