Dagens Nyheter – 19 oktober 1870, sida 1

svarade öfverstelöjtnant Eek och vände gig bort. t Adlercreutz svarade intet, han fattade genast sammanhanget, och tåren i Eeks öga sade honom mer än tusende ord. Hvilken samling af männer! Hvilken framtid kunde icke Finland egt i dem! Just som. förhandlingarne voro som lifligast, afbrötos de helt tvärt genom en stämma, Bom utifrån dundrade till posten: — Jag måste in till general Döbeln, om också hela rummet vore fullt af kungar! Alla sågo på hvarandra och derefter på Döbeln, som lugn afbidade hvad som hända skulle. — Löjtnant Lange, sade Adlercreutz till sin adjutant, som tagit plats vid dörren, se efter hvem den högröstade är. Han hade knappast hunnit uttala sista ordet, förrän dörren stöttes upp och tvenne män inträdde med fasta steg, det var Roth och Spof. — Hvad står på! utropade Döbeln och reste sig, när han fick syn på sina tappra bussar. — Just ingenting, general, svarade Roth, som. förde ordet, men eftersom jag visste att befälet var samladt, ville jag slåtill tvärt. — Hvad är det då om, tappre kamrat, frågade Döbeln och trädde fram till Roth. Jag vet du har ett godt målföre, sjung ut! — Jo, general, det går på tok der nere vid Ruovesi, rakt åt fanders.