Dagens Nyheter – 18 oktober 1870, sida 2

sammanföra alla slaviska stammar under den ryska örnens vingar. Vi vilja icke säga att Observator med uppsåt sagt hvad icke sannt är, då han uppgifvit att fsvenskarne skulle stå ensamme, om de icke sympatiserade med Frankrike.4 Han har felat af ovetenhet. Men när han icke bättre visste huru med sympatierna utomlands förhöll sig, så borde han tegat om den saken. Han borde icke hafva deraf, att i de skandinavistiska tidningarne införts utdrag från de fransk-vänliga tidningar som utkomma i de nämnda staterna, dragit den oriktiga slutsatsen att i dem icke skulle finnas ännu flera organer för motsatta sympatier. Det är icke underligt att den allmänna tidningsläsaren, såsom vi väl veta att han gör, tror att hela verlden, utom England, är enhällig i sina sympatier för Frankrike vid dess strid mot Preussen, ty att så är har tätt och ofta försäkrats af blad, hvilka se förhållandena icke med sina blotta ögon, utan genom danskfärgade glasögon; men en observator som tager sig före att lära menniskor hvad de tro skola borde af den omständigheten att hr Thiers -hvarken hos Englands, Rysslands eller Österrikes regering lyckats vinna det aldraminsta vare sig moraliska eller materiela understöd åt Frankrike, få blicken öppnad för den sanningen att verlden verkligen icke ger Frankrike rätt i den nu å bane varande striden. Observator förebrår Dagens Nyheter som f-ghet att den icke öppet bekänner sina preussiska sympatier. Vi anmärka för det första, att äro vi fega, Bå måste det erkännas att observator deremot är mycket modig. Att förneka en sanning, den såväl Frankrikes afsatte regent som en af dess nuvarande styresmän hr Jules Favre erkänt, dertill fordras ett courage som vi icke afundas. Vi svara för det andra att vi icke hysa större sympatier för Preussen än för något annat land och att om vi det gjorde, skulle detta icke i minsta mån inverka på vår uppfattning och vårt bedömande af politiska frågor. Dervid har sympatien ingen plats. Observators och många andras fel är just att de icke inse och tillämpa detta axiom... Statsmannen, när han icke är part, är domare, och det är lika orätt af honom som af en juridisk domare att rätta sitt utslag efter den större eller mindre sympati han hyser för den ena eller andra parten. Det är endast hyad i målet förekommit han eger taga hänsyn till. Förfar han annorlunda, är han orättfärdig. tatsmannen gör derjemte afseende på intressen. Det är icke Frankrikes eller Preussens intressen, det nu för oss ankommer på, utan Sveriges. Och de betjenas illa af alla dessa dansksinnade observatörer, som för frågan om norra Slesvig icke sky att låta svenska folket för utlandet framstå i dagern af en illa uppfostrad pojke, hvilken under striden mellan två lika mäktiga kämpar, utan att vilja eller kunna blanda sig deri, öfveröser den ene med invektiver och hysteriskt gråter för den andre. ARADERAAE——