Dagens Nyheter – 17 oktober 1870, sida 2

— Hvad för slag, Palo, utropade Alphild och sprang upp, har du någon sorgepost, så säg ut, kanske min far . .. — Snart kommer hit, ja, inföll Palo med en lättnadens suck. — Kommer hit, jag får då träffa honom; men nej, du skämtar bara, stygge Palo? — Nej, minsann, mamsell Alphild, jag talar rena sänningen, men det träkigaste är att kriget kommer att flyttas hit. — Hit, eftersade Alphild brådskande, min Gud, få vi icke sitta här i vårt lugn utan måste befara att få se de otäcka kosackerna här också, Det vet jag visst, de der generalerna ha alltid så underliga funderingar, men hvem är det nu, som är så obarmhertig, att han vill störa oss i vår lugna trakt? — Kallar ni det lugn, då ryssarne ligga i Tammerfors och Wirdois, ja, till och med i Ruovesi, eftersom jag hörde i går — dessutom skall jag berätta ef att det är sjelfvaste fältväbel Roth och Spof, som vilja klämma åt moskoviterna så mycket de kunna; ja, ja, förskräcks inte för det beslutet, mamsell Alphild lilla, tillade Palo, när han märkte den oro, som stod att läsa iden unga flickans drag, jag skulle tro att man är sig sjelf närmast och sergeanten försöker allt att skydda sitt eget hem så väl som möjligt. För resten är det ett förbaskadt bra påhitt af dem att så der försöka oroa de kanaljerna, och jag önskar dem framgång,