Dagens Nyheter – 17 oktober 1870, sida 2

då hans majestät talar om mesallianser, bör han icke glömma det inom familjen förekommit flera andra sådana, vida mera egnade att undergräfva dess anseende än den af honom nu föreslagna förbindelsen. Slutligen förklarar han att han härigenom tvingas åter begifva sig i landsflykt — en hotelse som antagligen icke mycket oroade hans kejserlige kusin. Pierre visar sig sålunda ha hyst en god afsigt, och det här: synts honom hårdt att dem enda verkligt ädla handling hän velat utföra här i lifvet skulle blifva förhindrad såsom förnedrande för det lysande namn han har äran bära. Kejsaren synes flerfaldiga gånger ha blifvit varnad för den katastrof som nu inträffat. I december år 1869 skref hertigen af Persigny ett bref till honom, hvari han förutsade kejsardömets snart förestående fall; och några dagar derförinnan hade polisprefekten Pietri genom en hemlig rapport underrättat kejsaren om det dystra aningar framkallande förhållandet att herr de Persigny på en restaurant uti Paris, i flera personers närvaro, tagit den radikale GlaisBizoin i handen. Den 13 juli 1866 skref drottningen af Holland ett så lydande bref till Napoleon: Ni gör er besynnerliga illusioner! Er prestige har under de sednaste fjorton dagarne förminskats mera än under hela er föregående regering. Ni tillstädjer att de svaga nedergöras; ni låter er närmaste grannes öfvermod och brutalitet tilltaga omåttligt; ni mottager en present, och ni veticke ens att ställa ett godt ord till den som ger er den. Jag är ledsen öfver att ni tror mig vara intresserad i frågan, och att ni ej inser faran af ett mäktigt Tyskland och ett mäktigt Italien. Det är dynastien som hotas häraf, och det är hon som skall drabbas af följderna. Jag säger detta, emedan det är en sanning, som ni blott alltför sent skall erkänna. Tro ej att den olycka, som hemsöker mig på samma gång som mitt fosterland, gör mig orättvis eller misstrogen. Sedan Venetien blifvit afträdt, borde ni ha hjelpt Österrike, marscherat till Rhen, och der uppställt era vilkor! Att låta Österrike slagtas, det är mer än ett brott, det är ett fel. Kanske är detta mitt sista bref. Dock skulle jag anse mig svika en gammal och allvarlig vänskaps pligter, om jag ej en sista gång sade er hela sänningen. Jag tror icke att ni lyssnar till mina ord, men jag vill kunna säga mig sjelf en dag att jag har gjort allt för att förekomma dens undergång som väckt hos mig så mycket förtroende och så mycken tillgifvenhet. CDaily News korrespondent i Tours erinrar om det kraftiga sätt hvarpå herrarne Cassagnac, fadern ilagstiftande församlingen och sonen i tidningen PaysX, tagit Napoleon och hans regering i försvar. Man har anat att dessa herrar varit hederligt betalda för sin undersåtliga trohet och nit; man vet det nu, tack väre de hemliga papperen, hväribland förekommer följande korta anteckning: Maj 1870. Utbetaldt till hr Granier de Cassagnac i ytterligare afräkning å en betingad summa af 160,000 frank — 16,000 frank. Tänk hvilka oerhörda summor sagde hr Granier de Cassagnac måste ha erhållit sedan år 1851, under hvilken långa tid man nu med visshet kan säga att han varit af kejsaren besoldad! Af korrespondensen upplyses också att kejsaren personligen intrigerat för Belgiens annekterande ochj att hr Benedetti af honom hade i uppdrag att inleda med hr von Bismarck de underhandlingar angående en hemlig traktat, som så olägligt kommit i dagen. Napoleon lät sina kreatur, herrarne Cassagnac, skrifva artiklar rörände önskligheten af Belgiens införlfvande med Fränkrike, hvilka artiklar sedan alltid desavouerades af de kejserliga ministrarne. Man erfar en underlig känsla, när man tänker på att dessa uslingar med namnet Cassagnac så många gånger under kejsardömets tid med hån och föraktfull öfversittareton uppträdt mot oppoes AK vunnit dat lflivasta hifall af