Dagens Nyheter – 14 oktober 1870, sida 1

Hvad skall jag berätta mera än att jag är lycklig? Lovisa är min hustru, och hvilken hustru sedan! Ja, moster hade rätt, då hon för några sedan skref: hon är en perla, en prydnad för sitt kön. Nu är hor det tusen gånger mera. Alla sorger ligga bakom mig, och intet hotande moln stör min glädje. Jag har tagit afsked af den hårda juridiken och nu förskräcker mig ingen examen mera. För min hustrus rika hemgift har jag i en vacker och fruktbar trakt köpt ett herrligt landtgods, som bereder oss lika mycket nöje som nytta. Moster lefver hos oss — och i förtroende sagdt, med de hundratusen thalerna har det sin riktighet. Den af hennes man ärfda, ansenliga förmögenrheten visste hon att nästan fördubbla genom förståndig och sparsam hushållning. Trets alla hennes nycker och egendomligheter är hon dock en förträfflig qvinna, som bistår oss med sina råd och hvad som ännu mindre bör ringaktas — med sin fulla börs. Vi bära henne också på våra händer, vi hafva ju henne att tacka för hela vår lycka. — När vi nu läsa annonser i tidningarne, skrifna af giftermålskandidater, som välja det ej mer ovanliga sättetX, titta vi småleende på hvarandra och önska dem lycka på vägen. Ack, jag fruktar dock, att endast få skola i likhet med oss finna en gå rik, så helt och hållet tillfredsställande lycka, SLUT,