Dagens Nyheter – 14 oktober 1870, sida 1

misstag, som du någonsin har gjort. På din väns tillstyrkan företogs och utfördes planen. — Men, dyra Lovisa — så vände jag mig ömt till: henne — visste ni då, att ni i mig skulle: återfinna er endags-vän från bergen? — Ja, jag visste det, sade hon med älskvärd förlägenhet, rodnande ända upp till sitt vackra hårfäste. — Huru är detta möjligt? Jag kan ej påminna mig-att jag då nämnde mitt namn för er; enär jag, som alla i sällskapet, hade antagit ett annat namn för tillfället. — Också här är din vän med i spelet, förklaräde mostern: Han berättade en dag för oss ditt äfventyr i bergen, utan den ringaste aning huru nära Lovisa deltagit deri. Då denna : under berättelsen blef ytterst orolig, forskade jag vidare, och hon tillstod för mig, att endast hon kunde vara den dam, som qvarlemnat ett så djupt intryck i ditt hjerta. :— Då måste ni också veta, utropade jag med: -innerlighet, att jag aldrig glömt, alltid älskat er, ja, älskat er ända till denna stund. Lovisa, får jag hoppas detsamma af dig? Jag behöfde ej något svar. Hennes -: strålande -ögon, hennes af ömhet förklarade -anlete sade mera än tusen ord hade förmått. Det hon velat säga qväfdes i den första kyss, med hvilken jag vågade beröra hennes blomstrande läppar.