Dagens Nyheter – 13 oktober 1870, sida 1

ögonblicket bortskrämma dessa bekymmer. Hvad säger ni om hundratusen thaler? Hundratusen thaler! Jag förskräcktes vid detta vidunderliga tal; det var som om ett kanonskott hade bedöfvat mig. Tvifvelsutan visade jag ett högst förläget och förvånadt ansigte, ty damen fortsatto: — Jag ber er, betvifla ej mina ord. Jag är villig att längre fram gifva er alla önskade upplysningar öfver mina förhållanden. Ni kommer att inse, att den omnämnda summan måhända mer än motsvaras af verkligheten. — Men, vid Gud! utropade jag; hundratasen thaler, det är ju en förmögenhet, som måste öppna hela verlden för er och kasta skaror af män för edra fötter. Hvarför på detta sätt söka en man, som ni genom fritt val kan finna bland de bästa och utmärktaste? — Ni har haft edra skäl, kan jag icke också ha mina? hviskade hon mycket lågt och förläget. Ack, jag gissade blott alltför väl hennes skäl! Hvilket vidunder måste hon ej vara, då till och med hundratusen thaler icke voro i stånd till att förläna henne ungdom och skönhet. Huru myeket förvirrade mitt hufvud och hjerta än voro, beherrskade jag mig likväl och sade temligen lugnt: — Min nådiga, jag tror mig gissa era skäl. Får jag yttra mig deröfver? — Tala, Det gagnar ej att längre göra en