Dagens Nyheter – 12 oktober 1870, sida 1

Rn RE af ingen nödvändighet föreskrifna vägar och på det sorgfälligaste undvika vissa riktningar. Naturligtvis göra vi från vär sida allt för att värmare utforska denna sak. Det lider icke något tvifvel, att vi här vandra på mången vulkan, men en och annan ha vi redan funnit och andra äro vi på spår. I ett bref från en fransman i Versgailies, skrifvet den 27 september, heter det, bland annat: Preussarne hålla de stora kasernerna i Versailles besatta; deras uppförande är mycket bra. Flera officerare äro inqvarterade hos invånarne; det är hurtiga karlar, vana vid familjelif. Några roa sig med att förestå köksdepartementet. Tro mig, de önska alla ett slut på kriget och längta efter att komma hem igen. De äro mycket bättre uppfostrade än de franska officerarne; jag träffade tillsammans med en, som kände hela vårt historiska tafvelgalleri. Preussarne ha ftordrat en betydlig summa af härvarande myndigheter, men blott en del kar influtit. Pennisgar och annat af värde äro längesedan bortförda. Våra tyska vänner proviantera dagligen i stadens omgifningar, och det lyckas dem verkligen att finna föda både för menniskor och boskap Du vet att kronprinsen är här. Min vän M. de G. hade ett långt samtal med bh. k. h., hvilken förklarade, att hans far och alla hans anhöriga afsky krig. Han yttrade sig liksom om han ansåge att Tyskland gjorde franska folket en tjenst genom att försvaga den franska militären, som måste ha krig, om den än skulle söka en förevändning derför i Mexiko. — Brefskrifvaren erinrar vidare om, att Versailles aldrig varit någon anhängare af napoleonerna; en del af legitimisterna finna sig till och med högst uppbyggda af preussarnes närvaro. (Helt säkert är det en Iegitimist, som skrifvit brefvet.) x Emöten i Lyon. Progres de Lyon af den 30 september meddelar några detaljer om de socialistiska republikanernas försök att göra sig till herrar och mästare i södra delen af Frankrike. En del af republikanerna trängde i Lyon den 28 september in i prefektens, Challemel-Lacour, bostad och höll honom jemte några andra dervarande herrar fången. Då mairen Henon kom för att befria dem, träffade han bland orostiftarne den bekanta ryssen Bakunin och lade med orden: Jag arresterar er! sin hand på hans axel. Hvilken rätt har ni dertill? frågade Bakunin. Ni är gripen på färsk gerning, svarade Henon. Bakunin gjorde nu en hotande rörelse mot mairen, men greps straxt af nationalgardister. Trettiotusen sådana hade emellertid hastigt omringat rådhuset för att arrestera orostiftarne och befria prefekten. Generalmarsch slogs på alla gator, och då nationalgardets leder blefvo allt tätare och tätare, insåg man snart att socialisternas sak, som i början tycktes ha utsigt till seger, var förlorad. Henon fällde utslaget genom att tillkännagifva, att Challemel-Lacour 24 timmar förut hade fått fullmakt från Tours att i sin hand förena ledningen af de civila och militära angelägenheterna. Anförare för socialisterna var general Cluseret, hvilken hade omgifvit sig med en pöbelhop, som han kallade folket, och förklarat sig redo att öfvertaga befälet öfver den väpnade styrkan i södra Frankrike. Förutom af Bakunin biträddes han förnämligast af en medlem af det internationela arbetareförbundet vid namn Saigne. Efter åtskilliga omslag i sakernas gåvg cernerades slutligen socialisterna, hvilka afejordt tycktes vara i minoriteten, i rådhuset; Saigne och ett par andra af Cluserets handtlangare arresterades, hvarimot Cluseret sjelf lösgafs mot löfte att lemna staden. Dessa uppträden voro för öfrigt orsak till att amiral Fourichon uppgaf sin