Dagens Nyheter – 12 oktober 1870, sida 1

det ni, som bör göra början med förtroendet. Jag vill ej dölja för er att det förekommer mig nästan gåtlikt, att just ni söker en hustru medelst tidningarne? — Hvarför finner ni det gåtlikt? — Förunrdra er ej deröfver. En så ung och, det måste jag tillägga, så intagande man... Jag bugade mig med ett angenämt småleende. — Dessutom besitter ni en bildning, en sällskapsförmäga, som ni endast kunnat förvärfva er i de mest valda kretsar. Jag håller ett mot tusen, att icke brist på fruntimmersbekantskaper förorsakat detta edert handlingssätt. Hade saken icke varit så förtvifladt allvarlig, hade jag säkerligen utbrustit i ett gapskratt vid dessa ord. Store Gud! Jag — brist på dambekantskaper!. Det hade ju alltid varit min olycka, att jag alltför mycket, alltför noga lärt känna detta älskvärda kön. — Nej, nej, utropade jag med munter ton, jag har ej brist på bekanta bland damerna. Men förefaller det er så obegripligt att man kan känna mänga fruntimmer, utan att bland dem finna någon, med hvilken man skulle våga anträda vandringen genom lifvet? — Ni har kanske ej allvarligt velat eller sökt. Eller — och detta förutsätter jag helst — ni har ej haft tid dertill. Ni är en mycket sysselsatt, verksam man. Timmarne äro dyrbara och värdefulla för er. Ni vill icke