Dagens Nyheter – 11 oktober 1870, sida 2

år, hvars förvaltning revisorerna fått i uppdrag att granska, men endast i några få punkter anmärkningar vid drätselnämndens räkenskaper och förvaltning för år 1867. Detta revisorernas sätt att uppfatta och fullgöra sitt uppdrag har nämnden ogillat men dock, paragraf efter paragraf, upptagit till bemötande hvad i berättelsen förekommer. Hvad åter beredningsutskottet vidkommer, som delar nämndens åsigt och derför afstyrkt afseende å nästan alla revisorernas framställningar, har detsamma inledt sitt utlåtande öfver den verkställda granskningen med följande resonnemang: Ordningen för motioners väckande hos stadsfullmäktige finnes i kommunallagen tydligen utstakad. Bland dem, som ega väcka dylika förslag, omnämnas icke revisorerne, hvilka deremot hafva att för det ifrågavarande året verkställa granskning af den nämhds rfäkenskaper och förvaltning, som deras revision omfattar, samt att hos stadsfullmäktige göra de anmärkningar, till hvilka denna granskning kan gifva dem anledning. Revisörerne kunna således icke rätteligen: hafva anspråk derpå, att, derest de i den berättelse, de till stadsfullmäktige skola afgifva derom, huru nämnden under året handhaft sitt förvaltningsbestyr, framlägga från denna granskning fristående framställningar om stadens angelägenheter, dessa framställningar skola af stadsfullmäktige upptagas till afgörande. Utsköttet, som anser af vigt, att dev för bibehällande af en god kommunalförvaltning betydelsefålla granskningsarbetet icke förvandlas till en äflan att framkomma med nya förslagsmeningar, här derför ansett sig i allmänhet icke böra upptaga de framställningar af revisorerne, som ej hafva omedelbart sammanhang med anmärkningar angående drätselnämndens förvaltning är 1867. Vid föredragning af den första punkten rörande revisorernas förslag att de persöner, som utses att granska drätselnämndens räkenskaper och förvaltning måtte väljas för flera år och ett lika antal ärligen afgå, uppträdde doktor Nordtund. som varit en bland revisörerna och förklarade att han af eimbetsgöromål hindrats att vara närvarande då revisionsberättelsen uppsattes samt att han för sin del måste ogilla de flesta anmärkhingärne och isyn nerhet den ton, hvari de voro framställda. Dock godkände han hvad som var föreslaget i denna första punkt, hvilket utskottet ansett icke böra upptagas till pröfning just emedan det var att anse såsom en ny motion. Det syutes doktor Nordlund icke kunna annat än lända till gagn attrevisorerna, som vid granskningen sattes i tillfälle att taga ganska närä kännedom om saker och förhållanden, vore berättigade att, då de anmärka brister, äfven föresla sätt till deras afbjelpande. Frågan gällde blott huru sådana förslag gedån skulle behandlas. Det kunde icke gerha ske på annat sätt än att antingen beredningsutsköttet eller enskilda stadsfullmäktige upptoge desamma säsom sina egna. Dr N. var böjd att, om så behöfdes, sjelf väcka motion rörande dea nu ifrågavarande förändringen, emedan han ansåg revisionsarbetet i betydlig grad underlittas, om samma personer fiera är å rad dermed hade bestyr. Ju längre tid man an vändes säsom revisor af ett verk, desto bättre. vore man i också stånd att göra befogade anmärkningar. Tal. föreslog punktens återremitteraude. i Hr Wallenberg motsatte sig återremiss. Då: statens. revisorer väljas för ett är och ingen olägenhet deraf försports, borde samma förhällande äfven kunna ega rum inom konimunen. Härefter utspann sig en lävgre diskussion rörande revisorernas rätt att väcka förslag. Nästan allmänt syntes den åsigten vara rådande att denna rätt icke kan eller bör revisorerna förmenas, men att å andra sidan dessa förslag icke kunna lagenligt komma under stadsfullmäktiges pröfaing, sävida de ej såsom egna upptagas at beredningsutskottet eller enskild fullmäktig. Hr Carter föreslog att man skulle läta bero vid hvad utskottet ytträt rörande första punkten. Med honom instämde hr liazewus, som dock ville ändra beslutets lydelse derhän att fullmäktige förklarade revisorernas framställning icke för närvarande böra till någon åtgärd föranleda. THrr Wi strand, Montelius, L: J. Hierta m. fl. förenade sig med hr Hazelius. Hr Krtwmer ansåg att det vore formvidrigt att revisorerna valdes för längre tid än fullmäktige sjelfva, d. v. s. 2 är. Hrr von Rosen och Lindhagen yrkade bifall till utskottets hemställan. Efter votering antogs till sist hr Hazelii förslag med 49 röster mot 29. i Samtliga de öfriga punkterna, i hvilka —