Dagens Nyheter – 11 oktober 1870, sida 1

hd följd af Cöfvermåttan trägna affärsgöromålX på ett numera ej ovanligt sätts, begära en följeslagarinna. Alla äro förträffliga män, unga, bildade, med god helsa, af aktadt stånd, flera hafva till och med embeten och titlar. Det är blott förvånande, att de äro så måttliga i sina anspråk. Det förstås att följeslagarinnan måste vara ung, vacker, älskvärd och huslig. Detta är det minsta man kan begära. Allvarligare är dock det oundgängliga vilkoret att den sköna äfven skall ega en disponibel förmögenhet af 6 å 10,000 thaler, som, om så fordras, kunna säkert placeras. Man skall alltid finna, med hvilken älskvärd, jag måste säga blygsam, skygghet denna hårda punkt, som i vår elaka, materialistiska verld ej får bortglömmas, hänskjutes till anbudets postskriptum, och huru den liksom med blommor omböljes af ömma grannlaga ord. Detta ej mer ovanliga sätt vill äfven jag försöka, eller rättare, jag har redan gjort det. Jag har flitigt studerat denna gren af litteraturen och tror mig vara fullkomligt hemmastadd deri. Hufvudkonsten består i att man lika mycket tänker på det man säger som det man förtiger. Ett vidt spelrum måste öppnas för den qvinliga aningen, väntan och nyfikenheten, så att hon, liksom fågeln, oemotståndligt fängslas genom jägarens lockpipa. Jag tror mig hafva lyckats skrifva något utmärkt. Min ansökning ligger färdig och, förseglad framför mig och skall oförtöfvadt afskickas till