Dagens Nyheter – 10 oktober 1870, sida 1

a Vid Pfalzburg ha wärtembergarne en öfvermåttan svår krigstjenst, alldenstund en mängd friskaror göra trakten osäker. Mot dessa frivilliga vidtagas de skårpaste åtgärder; den som blir fängen är underkastad krigsrätt, d. v. 8. straffas med döden: Enligt Etoile har en bataljon preussiska karabinierer blifvit sänd till Beverloo, emedan det förljudes, att krigsfångarne ha i sinnetatt försöka befria sig. Trupprörelser hafva egt rum i provinserna Hennegau och Antwerpen bortåt gränsen. Allt tyder på att gränsen ånyo skall bevakas. Det säges att denna åtgärd står i förbindelse med belägringen af Mezidres och Rocroi. I ett telegram från Brässel af den 7 heter det vidare: Sedan regeringen kommit allvarliga komplotter bland de franska fångarne på spåren, blifva efter förljudande alla de fransmän, som hittills varit förlagda i lägret vid Beverloo, sända till belgiska fästningar. Kronprinsen af Wärtemberg är svårt sårad. i. Prins Fredrik Carl skall ha insjuknat i rödsot. De hittills offentliggjorda preussiska förlustlistorna utvisa ett sammanlagdt antal af 552 officerare och 7,675 man dödade, 1,553 officerare och 32,495 man sårade, 13 officerare och 5,860 man saknade — tillsammans 2,088 officerare och 46,480 man, Dessa listor omfatta emellertid ännu icke striderna efter den 25 augusti, och bairarnes. wärtembergarnes, sachsarnes m, fl. förluster äro ej innefattade deri, Frankrike har gjort stora beställningar af krigsmateriel i England och Amerika. Några amerikanska frivilliga ha begärt franska regeringens bemyndigande att död ell:r lefvande fånga grefve Bismarck och frågat hvilken belöning de kunde vänta sig härför. I Förenta staterna uppgår, enligt sednaste underrättelser, insamlingen för tyska armen till 250,000dollars. Hans Wachenhusen skrifver till Kölnische Zeitung: De transka damerna hata ess, ja de hata oss fanatiskt; det se vi allaredan här i Versailles. Nästan alla uppträda i sorgdrägt;ingen af dem, hon må vara huru ful som helst, bevärdigar oss med en blick. De gamla truntimmerna gå hela dagar med tårar i ögonen; framställer man på gatan en fråga till en eller annan förbigående, får man knappt något svar; kort sagdt, man möter öfverallt en blick som tyder på hat och ett vanmäktigt raseri. Sjelfva barnen äro instruerade att undvika hvarje beröring med oss. Konungen har för kort tid sedan benådat flera bönder och arbetare, som hade skjutit på vårt folk och voro dömda till döden. För några dagar sedan fann man vid Meudon en körporal, tillhörande 47:de regementet, hvilken bönderna hade bundit vid ett träd, för att derefter klyfva pannan på honom. Gerningsmännen har man, så vidt jag vet, ännu icke påträffat. Jag finner derför den order som en general nyligen gifvit sitt. folk vara fullkomligt i sin ordning: Då ni fånga en friskytt, så skjut ned honom på stället, ty det är just sådana som lura på de våra, för att träffa en och en i sender; derför ingen nåd mot dem! Skall ske, ers excellens, svarade soldaterna; men jag är dock öfvertygad om att de skola ha medlidande med dem. Det var med en mindre behaglig känsla jag i. går genomvandrade Triaoons salar. Officerare och ordonnanser röra sig i de stora skuggrika allkerna; istora Trianon är upprättad en ambulaus, och hela raden af rum upptages af sängar; i lilla Trianon ser det kalt och naket ut. Man har tagit bort alla de vackrare bilderna, och vid schweizeriet har man till och med byggt en bärrikad. Skjutningen vid Seinen fortgår oafbrutet från den franska sidan; hvarhelst en pickclhufva visar sig, knalla genast chassepotgevären, och fästena, i synnerhet Mont Valgrien, spendera en kanonkula nästan på hvar enskild ryttare. Ingenting kommer att företagas mot fästena, förrän belägringsartilleriet från Toul anländer, och ehuru detta forslas med all möjlig hastighet, torde ännu 14 dagar komma att gå förbi innan allt blir i ordning. När jag tänker på att belägringen af fästena måste inledas efter alla krigskonstens reglor och sålunda kan draga ut på tiden, erinrar jag mig hvad en fransk journalist skref till sin tidning vid konciliets början: Det förra konciliet räckte öfver 80 år. Skulle det nu församlade vara lika länge, anhåller jag om vidare förhållningsorder. Det vore ju i så fall skäl att jag ordentligen bosatte mig här, gifte mig o.s.v. Lufcbållonger uppstiga dagligen, och kvarje sakkunnig skall veta att värdera efter förtjenst de resultater en sådan rekognoscering kan medföra. Allaredan vid Solferino använde fransmännen detta medel och vunno, då de upptäckte österrikarnes ofullständiga uppställning, slaget genom att anfalla i tid. Åsas mRNA I Stockholms-Nyheter,