Dagens Nyheter – 8 oktober 1870, sida 1

han tviflat på Alberts oskuld. Jag lemnade de unga, för att låta dem ostörda njuta af smekmänadens behag. Jag måste erkänna att de köpt sin lycka något dyrt. DPertör må de också vara och blifva mycket lyckliga samt få viänga barn, de ha god råd både till att föda dem och ge dem hemgift; ty för första fången i sitt lif och troligen också för den sista har ierr de Commarin handlat som en. engel. Han har skänkt hela sin förmögenhet åt sin son. Sjelf vill han lefva, afskild från verlden, på ett af fami jens ods, Han blir visst icke gammal; Gud vet, om han ens har sitt fulla förstånd i behåll efter en visa itack . . . Så har då min sondotters framtid blifvit etryggad: jag får lefya ensam med mina ekonomieka bekymmör, jag . . : Hvad markisinan icke talade om, det var att Albert ätta dagar före bröllopet upphjelpt hennes affirer genom att betala alla hennes skulder. Sedan dess har hon visserligen icke fått låna mer än niotusen frank af honom ; men det lär vara hennes mening att endera dagen låta honom veta huru ansatt hon är af sin tapetserare, af sin sömmerska och af ätta å nio bandlande, som försett henne med nödiga varor. Herr Daburon har, sedan han fick sin afskedsansökan beviljad, dragit sig tillbaka till Poitou, der han, funnit lugn, om också han ännu ej lärt sig glömma. Man hoppas derborta kunna öfvertala ho nom att gifta sig. ; Mamsell Juliette är fullkomligt tröstad. De 80.009 feank, hon fick af Noel, har how. nu i det närmaste jort..af med. Man väntar snart att se hennes lyrbara lösörebo utbjudas till försäljning i tidningarne, ag Endast fader Tabaret kan icke glömma. Efter att ha..trott på. rättvisans. ofelbarhet, misstänker han ständigt att misstag begås af. lagens väktare. Han anser att man ej får lita på sina egna, sinnens vitt nesbörd; och han går omkring. och, samlar under. skrifter på en petition om dödsstrafiets afskaftande SLUT.