Dagens Nyheter – 8 oktober 1870, sida 1

gent. que nous Åvons), men att deremot nödgås afböja alla landafträdelser, Då jag betecknåt sådana som oumbärliga; förklarade han fredsunderhandlingarne vara omöjliga, hvarvid han utgick från den åsigten, att ländåfträdelser vöre Nedsättande, till och med vanärande för Frånkrike. Det lyckades: mig. icke att öfvertyga honom, att de, vilkor, hvilkas uppfyllande Frankrike begärt åf Italien, och som det fordrat af Tyskland utan att de båda länderna befunnit sig i krig imned hvarandra,, vilkor, dem. Frankrike helt visst skulle hafvå pålagt oss, om vi blifvit besegrade, och som varit en vanlig sak i nästan hvarje krig äfven under nyaste tider, icke kunde innebära nägot i och för sig vanärande för ett efter tappert motstånd besegradt land. och att Frankrikes ära icke vore af ånnan beskaffenhet än andra länders. Likasä litet kunde j öfvertyga hr Fävre, att Strasbourgs återlemhainde ur ärans synpunkt icke Kunde -häfvå någon .ännan betydelse än Landåus och, Saarlouis, atträdande, och att Ludyig XLV:s ined våld genomförda eröfringar icke vore fastare förenade med Frankrikes ära än den förstå republikens och kejsardömets. En mera praktisk vändning togo våra samtal först i Ferrieres, der de äåfhandlade frågan om vapeädstilleståndet och genom detta uteslutånde innehåll vederlägges det påståendet. ått jag skulle hafva förklarat mig. icke vilja under några omständigheter gå im på en vapenhvila. Det sätt, lvårpa hr Favre. gjort mig den äran ätt i denna och andra frågor införa mig som talande i mitt eget namn (il faudrait un armistice, etje n en veux I ancun prix), drifver mig till det beriktigandet, att jag i sådana samtal aldrig betjenat eller beftjenar mig af de uttrycken, att jag personligen ville eNler afstode eller medgåfve nägot; utan ständigt endast talade om de regeringars afsigter och fordringar, hvilkas angelägenheter jag sköter. Som mötiv för ett våpenstillestånds afslutande erkändes å ömse sidor behofvet af att gifva franska hHationen tillfälle att välja en rep.esentation, hvilken ensam skulle våra i ständ att så till vida legitimera den nuvarande regeringen, att ett folkrättsligt afslutande af freden ,blefve henne möjligt. Jag fäste uppmärksamheten på, att ett vapenstillestånd alltid medför olägenheter i militäriskt hänseende för hvarje i segerrikt framryckande stadd. armå, att det i närvarande fall Utgör en ganska vwigtig tidsvinst för Frankrikes försvar och för dess armös rborgånisation; och att vi derför icke kunna bevilja , ett vapenstillestånd utan en godtgörelse i militäriskt hänseende. Såsom en sädån betecknade jag öfverlemnåndet af de fästningar, hvilka försvärade vår förbindelse med Tyskland, emedan vi, då tiden, hvarunder vi skulle. provianteras, förlängdes genom ett hellankommet vapenstillestånd, BHiåste såsom, ett föregående wilkor ernå en; lättnad i denna proviantering, Det var dervid fråga om Strasbourg, Toul och några smärre platser. I afscende på Strasbourg framhöll jag, att dess eröfring ej vore längt. aflägsen, och att vi derför ansäge det öfverensslänima med. den militäriska ställningen, att besättningen kapitulerade, då deremot. de öfriga fästningarnes garnisoner skulle erhålla fritt aftåg.. — En långt svårare fråga var den öm Paris. Sedan vi fullständigt inneslutit denna stad, kunde vi endast i den händelse medgifva tillförsel, att det derigenom möjliggjorda nya provianterandet icke försvagade. vår egen militäriska ställning och aflägsnade tiden för platsens ut hungrande, . Efter rådplägning med de militäriska auktoriteterna uppstälde jag derför på hans m:ts konungens allerhögsta befallning slutligen följande alternativ: . . sAntingen skall positionen vid Paris inrymmas åt oss genom öfverlemnandet af nagon dominerande del af fästningsverken; för detta pris äro vi beredda att lemna samfärdseln med Paris fullkomligt fri och tillåta hvarje slags proviantering af staden. Eller ock inrymmes oss icke positionen vid Paris; då kunna vi ej heller gå in på cerneringens upphäfvande, ufan måste lägga bibehållandet af let militäriska status quo framför Paris till grund ör .yapenstilleståndet, emedan det sednare annars lätteligen skulle medföra den följden för oss, att Paris efter vapenhvilans slut skulle stå gentemot 0ss nyprovianteradt och rustadt. Herr Favre afböjde det förra alternativet, hvilket omfattade öfverlemnandet af en del af hefästningarna, lika så bestämdt som vilkoret, att Strasböurgs besättning skulle blifva krigsfången. Deremot. lofvade. han att inhemta sina embetsbröders i Paris mening angående det andra alternativet, hvarigenom det militäriska status quo framför Paris .skulle upprätthållas. Det program, hvilket hr Favre medförde till Paris. som, resultat af. våra samtal, och som der blifvit förkastådt, innehåller ingenting om blifvände fredsvilkor, men väl beviljandet på följande vilkor af ett vapenstillestånd från 14 dagar till 3 veckor i anledning af behofvet att välja en nationälförsamling. — 1) I och framför Paris bibehållandet af det militäriska status quo: . ; 2) I och framför Metz fortsättande af fiendtligheterna inom en sträcka omkring Metz, hvilken skall närmare bestämmas ;