— 0 --— I -— SM hopp meral mumlade Notl. — Hvem vet! svarade Julie ifrig Ä kökstrappan då? g te ifrigt. An —Var luga; de ha icke glömt den. TRE a eu ögonblick utanför köksdörren. hä hört steg Kfven — Någon utväg måste det ändock finnas sade hon, utom sig. — Ja, återtog Noöl, en sekunds mod är nog. Man bryter upp låset; stäng väl igen alla dörrar och låt dem tränga sig in med våld; på det viset får jag liten tid på mig. Juliette och Charlotte skyndade att efterkomma denna tillsägelse. Då ställde sig Noöl med TYggen mot eldstaden, framtog sin revolver och riktade dess mynning mot sitt bröst. i Men Juliette, som i detsamma kom tillbaka, märkte hans afsigt och kastade sig öfver Honom, för att hindra dess utförande. Härvid. brann skottet af, och kulan genomborrade Noels inäge. Han uppgaf ett förfärligt TOP... 0 sor Juliette törlängde Hans dödskamp:; se der det enda resultatet af hennes välvilliga ifver. Han vackrlade, men förblef ändock stående. Blodet rann ymnigt. Juliette omfåttade hönom med krampaktig biftighet och försökte taga revolvern från honom. — Du får icke döda dig, sade hon, jag vill det icke, jag älskar dig! Låt dem komma. Hvad gör det dig? De sätta dig i fängelse, och du flyr, Jag skall hjelpa dig; vi skola ge fäångvaktarne pengar. Sedan skola vi lefva tillsammans, mycket lyckliga, det gör detsamma hvar, Tångt borta i Amerika t. ex., der ingen känner 088 . . MODERSEÄRLEEK. ry.