Dagens Nyheter – 7 oktober 1870, sida 2

-—-— UVO — Han intogs af fruktan. En förskräcklig feber, åtföljd af yrsel, hade angripit hans mör. Ett enda ord af henne, ifall hon återvann förmågan att tänka och tala. redigt, kunde: störta henom. Han beslöt då att våga allt för att vinna allt. Genom att narra polisen att arrestera Albert ansåg han sig. sjolf lättast komma. att undgå straff, på samma gång han, om försöket lyckades, sannolikt skulle bli erkänd af gref7e de, Commarin såsom dennes lagligeson och sålunda vinna större fördelar än han från början hoppats på. Omständigheternas tvång och förskräckelsen gjorde honom djerf och fintlig. Noöl kände gubben Tabarets förbindelse med polisen; han insåg att han ej kunde välja någon lämpligare person till sin förtrogne. Så länge fru Gerdy lefde, hyste den unge brottslingen stora farhågor. Febersjuka äro mindre grannlaga och de resonera icke. När hen uppgifvit sin sista suck, trodde han : sig räddad. Han såg ej vidare någon fara, några hinder, han triumferande. Och så hade nu, då han stod vid målet, allt i en. hast blifvit uppdagadt. Huru? Af hvem? Hvilken olycklig slump hade åter väckt : till lif en hemlighet som han trodde begrafven med fru Gerdy? Men hvad tjenar det till, då man befinner sig i djupet af afgrundeh, att fråga efter mot hvilken sten man snoafvat?