Dagens Nyheter – 7 oktober 1870, sida 2

lanns twvull hands. F. d. kejsaren Napoleons hemliga papper. I franska officiela tidningen läses: I dag har första häftet utkommit af handlingar hörande till kejserliga fåmiljens korrespondens och papper. Regeringen har ansett för sin pligt att öfverlemna dessa handlingar åt offentligheten, utan kommentarier, med den opartiskhet som . anstår Historien. Härefter meddelas i tidningen utdrag ur några af de vigtigaste brefyen. IL Den belgiska. frågan. Det torde icke af många tidningsläsare vara glömdt, att vid det pågående krigets början meddelades i Times ett förslag till förbund mellan Frankrike och Tyskland i syfte att det förra riket skulle bemäktiga sig Belgien och Luxemburg. Förslaget var skrifvet med franska ministerns i Berlin; hr Benedetti, handstil på papper, försedt med franska legationens åtryckta stämpel, och af hr Benedetti personligen öfverlemnadt till hr von Bismarek. Såväl hr Benedetti som Frankrikes dåvarande utrikesminister hertigen de Gramont, förklarade att franska regeringen aldrig väckt förslag om eröfring af Belgien, utan att det var hr von Bismarck som gjort detta och att hr Benedetti låtit narra sig att skrifva det omtalta traktatutkastet efter hr von Bismarcks diktamen samt derefter godtroget qvarlemnat det i dennes våld. England trodde icke på denna historia, utan föreslog och genomdref hos Österrike och Ryssland ett förbund till Belgiens skyddande. Här i Sverige tro vi att deremot temligen allmänt det förmenandet gjorde sig gällande att hertig de Gramont talat sanning och hr von Bismarck motsatsen. Nu har man dock i de napoleonska papsperen funnit en fullkomlig bekräftelse på att Napoleon haft för afsigt att bemäktiga sig Belgien, om Preussen velat tillstädja det. Ett blad, skrifvet efter Napoleons diktamer af hans handsekreterare, efter 1866 årg krig, innehåller nemligen följande: (Utan datum.) Om Frankrike djorft ställer sig på nationaliteternas område, är det af vigt att redan ru utbreda den åsigten att någon belgisk nationalitet icke existerar och att bringa denna väsentliga punkt fullkomligt på det klara för Frankrike. Då kabinettet i Berlin å andra sidan är benäget att träffa de aftal med Frankrike, som detta kan finna ändamålsenligt att ingå med detsamma, blir det nödigt att afsluta en hemlig traktat, som skall förbinda de båda kontrahenterna. En sådan traktat skulle väl icke lemna en fullkomligt säker garanti, men hafva den dubbla fördelen att binda Preussen och att gifva det en underpant på uppriktigheten at kejsarens politik och afsigter. När man känner konungens af Preussen och hans premierministers karakter, mäste man vara på det klara med sig sjelf derom, att de senaste diplomatiska tilldragelserna, så väl som den offentliga meningens nuvarande beskaffenhet i Frankrike icke kunnat annat än stärka dem i deras ötvertygelse att vi icke afstått ifrån att återfordra Rhengränsen. För att vara säkra på att finna en tillit, som är nödvändig för bevarandet af en innerlig sämja, böra vi ligga oss vinning om att aflägsna den oro, som nämnde cventualitet ailtid väckt i Preussen, en oro, gom blifvit återkallad till lif genom; våra genaste meddelanden. Detta resultat kan icke uppnås genom ord, utan det fordras en handling, och när denna handling kommer att bestå deri, att Belgiens framtida ställning ordnas efter öfverenskommelse med Preussen, skulle den, i det att den öfvertygarregerin gen i Berlin derom att kejsaren bestämdt annorstädes än vid Rhen söker den utvidgning, som blifvit nödvändig för Frankrike efter de tilldragelser, för hvilka Tyskland nyligen varit skådeplatsen, åtminstone gifva oss en relatif visshet derom, att preussiska regeringen icke