— 0900 — denna stund äro order om er arrestering utfärdad:. Ett rop afraseri, ett slags hemskt rosslande, framträngde ur advokatens bröst. Hans läppar sammanpressades. Tillintetgjord, slagen af åskan midt under sin triumf, fann han sig icke vidare ha något att frukta. Spelet var förloradt, det värsta hade inträffat. Han rätade ut sig till sin fulla längd, och hans blick antog ett uttryck af trots. Utan att gifva akt på Noöl, nalkades herr de Commarin sin chiffonier och drog upp en låda i denna: — Min pligt, sade han, bjuder mig visserligen att lemna er åt bödeln, som väntar er. Men jag vill komma ihåg att jag har den olyckan att vara er far. Sätt er ned, skrif och underteckna en bekännelse. Ni skall sedan finna vapen i:denna låda. Må Gud förlåta er! Den gamle ädlingen gjorde min af att lemna rummet. Noöl hejdade honom med en åtbörd;, och framtagande en revolver ur gin En, sade han; I äta afseende har jag dm som ni ROT; vidtagit mina försigtighetsmått. Man skall icke gripa mig lefvande.: Men, — Men? Hvad menar ni? frågade grefyen i sträng. ton: — Jag bör kanske förklara för er, återtog. advokaten kallt, att jag icke vill döda mig. åtminstone ej nu.