Dagens Nyheter – 3 oktober 1870, sida 2

PER hundra steg längre, och den fördömda droskar nalkades nu. Madeleine-kyrkan, Hvilken lycka! En öppen hyrvagn passerade i detsamma, Ingen åkte deri. Han gjorde ett tecken åt kusken; det var en sådan åtbörd af förtviflan, hvarmed drunmknande bruka tillkalla hjelp. Tecknet observerades. Han samlade sina sista krafter, och med ett enda hopp var han uppe i vagnen. — Den ljusblå droskan derborta, sade han. Tjugo frank. i — Jag föratår, svarade kusken, i det han blinkade med ögonen. Och han gaf sin magra häst ett duktigt piskrapp, .dervid mumlande mellan tänderna: — En svartsjuk herre, som , förföljer sin hustru. Känner till sådant der! Hvad gubben Tabaret beträffar, var det i grefvens tid han upphört att springa. Han hade varit nära att mista andan. Det åtgick en hel minut, innan han kunde få fram ett ord. Man befann sig på boulevarden. Den gamle reste sig upp ivagnen, och lutande sig mot kuskbocken, sade, han: — Jag är ej i stånd att upptäcka droskan. — Åh! jag ser den, jag, herre; den drages af en ovanligt. god springare. — Din häst måste springa ändå fortare; jag sade tjugo frank, du skall få fyratio. Kusken begynte piska hästen så mycket han orkade, och alltunder. det han slog, sade han till sig sjelf: