Dagens Nyheter – 1 oktober 1870, sida 1

— Nej, på min heder. Gå och fsåga honom hvad han heter, och han skall gsvura Pierre Lerouge. — Hon var således icke enka? — Nej, det ser så ut, svarade Geyrol, eftersom hennes lycklige make befinner sig här midt för våra ögon. . — Åh! mumlade Tabaret. Och vet han någonting? i Med några få ord redogjordo polischefen för hvad Lerouge sedan med så mycken omständlighet berättade för ransakningsdomaren. — Hvad säger ni om detta? frågade han då han slutat. — Hvad jag siger, stammade fader Tabaret, hvilkens ansigte uttryckte den allra största öfverraskning, hvad jag säger? . . . Jag säger ingenting. Jag tänker... men nej... jag tänker icke heller något. — Det är som om ett taktegel fallit öfver er, hvasa? yttrade Gåövrol. — Säg snararo att jag träffats af ett klubbslag, genmälde Tabaret. Men plötsligen ändrade han min och slog sig häftigt för pannan. — Min bagare har jag alldeles glömt, utbrast han. Vi träffas i morgon, herr Göyrol. — Han måste ha blifvit litet fjollig, tänkte polischefen. Gubben var emellertid klokare är mången annan, men han hade i en hast erinrat sig bagaren från Asnidres, som han bedt kom MODERSKÄRLEK. ma