Dagens Nyheter – 30 september 1870, sida 2

det är mycket skickligt gjordt! Att befordra brottslingar till straff, fy då; det är simpelt. men att låta halshugga oskyllige, det är konsten i dess fulländning . Pappa Tirauclair, er storhet är kolossal, jag bugar mig i stoftet. Och härvid lyftade hän helt ironiskt på hatten. — Var icke för sträng mot mig, svarade vår hedersman. Ni vet ju att, oaktadt mina grå hår, är jag nybörjare i yrket. Emedan slumpen gynnade mig ett par gånger, blef j jag högmodig. Men blott alltför snart har jag fått erfara att jag icke är den jag trodde mig vara; jag är en lärling, på hvilken framgången förvrider hjernan, under det E ni, herr Gövrol, är allas vår mästare. I stället för att gäckas, så bjelp mig för all del, bistå mig med era råd och er erfarenhet. Ensam kan jag icke reda mig, men om ni åtager er min sak, fruktar jag intet. Gåevrol är till ytterlighet fåfäng. Denna undergifvyenhet hos Tabaret, om hvilken han i sjelfva verket hyste mycket höga tankar, smickrade honom oändligt. Han började bemöta honom mindro ohöfligt. — Jag föreställer mig, sade han i en beskyddande ton, att det är fråga om Lerougeska målet. i — Ack! ja, käre herr Gyrol, jag har handlat utan er medverkan, och det ångrar jag bittert. Den slipade Tabaret såg ut som en klockare,